Vampire lady (privat)

Hon såg på honom och nickade.
"Men varför jag? Jag var 9 år när jag kom till dig." Hon såg på honom.
"Eller när du tog mig."

Han såg på henne, "Tog eller räddade, man kan se det på olika vis. Och ja det har väll växt, min kärlek till dig, man kan inte älska en 9 åring som jag älskar dig nu." ler han.

"Jag var på gatan och försökte komma undan regnet och jag sov och när jag vaknade så låg jag i en mjuk mjuk säng och sedan fick jag jobb och sedan fick jag ligga i köket."

"Precis, annars hade du levt på gatan, och du fick jobb villket gjorde att du slapp barnhem eller någon anstallt, eller försörja dig som Ardriana." sa han och nickade åt Adrianas håll som rodnande av det faktum att han visste det.

Hon såg på honom och reste sig upp.
"Jag var vilse!" Hon såg på honom. "Jag var på barnhemmet men jag hade gått vilse skulle bara gått lite och.." Hon såg bort och suckade.
Williham gick fram till henne och lade armen om henne. "Det börjar bli dag."

"Barnhem är inget, inga vill ha stora barnhemsbarn, bara små barn. Jag räddade dig från fattigdom och ett levene som hora och småtjuv." sa han bestämt och tog hennes hand, "Vi måste in." sa han.

Adriana som hade känt sig olustig under hela sammhället hade sänkt blicken och vågade inte ens se på William.

"Seså blomma." Han tog Adrianas hand och log. "Nu ska vi sova." Han gick in och lade sig i kistan och såg på henne.

Kendra såg på honom. "Men jag skulle bli nunna." Hon såg olycklig ut.

"Tror du det själv? att de tillåtit det? nej du hade fått arbetat där eller som piga eller giftas bort. De utnyttjar sina barnhemsbarn förstår du." sa han och lade sig i kistan och väntade på Kendra.

Adriana log lite och la sig vid honom, hon var trött och gäspade ty hon hade inte sovit mycket innan, instängdheten skrämde henne. Men hon log William verkade inte ha något problem med hennes förflutna.

Han stängde locjet och lade armarna om henne och borrade in näsan i hennes hår.
"Du luktar häst. Gillar det." viskade han.

Hon såg på honom innan hon lade sig och locket slogs igen och hon såg på honom i mörkret.
"Men varför? Jag är celibalist"

Hon log "Kommer jag verkligen kunna få en äkta häst?" sa hon och la huvudet mot hans axel och slöt trött ögonen.

Han log och la armarna om henne, "Jasså? är du helt säker på det?" säger han mjukt till henne.