I en förändrad värld (Roll för alla)

"Ethan." Svarar Ethan, gud, hon sa rätt iallafall. Vilken tur. En riktig lättnad. Ester gömmer sig vidare i skuggan dock och drar upp väskan och börjar vandra in mot grottan. Chansen att den är säker är större än att den vore osäker med tanke på höjden. Klippväggen är dessutom rätt nedslipad, så den har varit så länge nu.

Om igen undrade Stella om det var sant...hon misstänkte....men nej så var det nog inte. Men killen drog inte undan huvan så hennes misstankar växte dock, men hon följer efter honom in i grottan, i hopp om att finna ett bra ställe att slå läger på, att vila och kanske få sova på.

Jag måste oxå hoppa av tyvärr

När Jenna väl hittat en lämplig plats att slå läger för natten la hon åter ner sin packning på marken som var torr och så gott som fri från stenar. Då hennes tanke var att enbart stanna en natt tänkte hon inte göra någon bädd till verken sig eller Sonia som hon ibland fick för sig att göra då hon bestämt sig för att stanna en längre tid. Inte heller var det nödvändigt att sätta upp ett regnskydd då himmelen var helt fri ifrån moln. Jenna började förstå att Sonia hade ljugit om maten i hennes ryggsäck men bestämt sig för att ignorera det faktum.
”Fryser du?” Frågade Jenna som ofta inte talade mer än vad som behövdes och ställde aldrig de där svåra frågorna.
Egentligen ville hon inte bygga upp någon eld eftersom hon i så fall ville gräva ned den vilket var onödigt om det ändå skulle ge sig av nästa morgon.

( Okok ^^ tråkigt ^^ Fairy Tale )

Mm

Grottan är öde, som Ester trott. Ett leende dyker upp på hennes läppar och hon vandrar vidare genom den stora grottan. Den fungerar. Hon letar efter ett bra ställe att lägga sovsäcken på, Ester vet dock inte om det finns något bra ställe, någon dolt finns knappt. Men i taket finns det, men väggarna är inte speciellt klippiga så det går nog inte att klättra i. Ester tror sig hitta ett rätt bra ställe och lägger ned sin väska där.

Sonia tvekade igen. Skulle hon vara ärlig? Hon ville fortarande visa att hon var värdig Jennas sällskap. Men samtidigt ville hon sova ordentligt så att hon klarade hela nästa dag.
"Ja, lite kanske..." Sade hon, men fortsatte, "jag har en sovsäck." Med ett stolt uttryck i ögonen. Hon drog fram en grön, hålig och tunn sovsäck som egentligen inte dög till någonting. Sedan satte hon sig ned på marken och försökte sträcka ut sina lår genom att luta sig framåt och hålla i sina fötter. Nöjt suckade hon när musklerna blev behagliga igen.
"Ska vi sova under bar himmel?" Frågade hon med en liten gnutta rädsla i rösten. Hon var inte säker på att hon kunde sova utan något över sig, eller när hon hade en trygg sida.

Det är mörkt i grottan men ögonen vänjer snart sig vid det och Stella ser sig om och följer Ethan vaksamt med blicken då han ser sig om och väljer ut en plats åt sig. "Här och tack" säger hon och lämnar tillbaka kniven till honom och letar reda på en egen plats åt sig i grottan. Ett någotlunda bekvämt ställe, det borde gå att sova på tänker hon.

Ethan nickar bara kort mot henne och tar emot kniven. Av paranoia, eller vaksamhet, så drar Ester bara ut sovsäcken och lägger sig på den när hon lagt ned den. Kniven har hon i handen när hon halvt om halvt lägger sig ned. Ethan skulle aldrig låta sig själv sova i samma grotta som någon annan utan att ha skydd. Aldrig.