Privat 30 days of night

Iris lutar sig mot fönstret och somnar

Aily följer Iris exempel och sover snart.

När Iris vaknar igen är det såklart fortfarande mörkt, men hon ligger i en bekväm säng och det känns som om det är mitt på dagen. Var allting bara en dröm?

"Aily?" Aily öppnar ögonen och får syn på Alex. Hon sätter sig upp.

Fast... Det var ingen dröm inser Iris och känner sig gråtfärdig över insikten. Det kan omöjligt ha varit en dröm, för hon har ont i huvudet och är helt blåslagen.

Alex sätter sig på kanten till vad som visar sig vara en säng.
"Hur mår du?" frågar han.

Jag sätter mig upp med ett tyst stön. Var är Erik och de andra? Jag reser mig och ser mig omkring. Det är ett väldigt litet rum jag är i. Det står bara en våningssäng en stol och ett litet bord här inne. Erik ligger över mig i våningssängen och sover. Jag går ut genom dörren för att hitta Aily och Alex.

"Få se, mamma och pappa är borta, jag blev nästan dödad och staden där jag växte upp har blivit invaderat av zombies eller liknande. Hur tror du att jag mår!?" fräser hon.

Iris hör Ailys arga röst och knackar på dörren där rösten kom ifrån.

Alex ger henne en sorgsen blick och går sedan att öppna. Där står Iris.