Eragon [privat]

Jag ser att Sildak bleknar. "Murtagh, han svimmar! ! tänker jag. Murtagh reserwsig upp.

Jag hade så ont. Jag sjönk ihop med tårar i ögonen. Jag ville inte att någon av de skulle se mig gråte, så jag stirrade ner på golvet.

Jag ser Sildaks tårar. Sakta sjunker jag in i min kropp och känner smärtan. "Alborney" viskar jag.

Allting snurrar. Smärtan gör mig yr.

Jag får tårar i ögonen. Sildak får bara inte dö!

"Kan ni hela våra skador eller inte?"
Jag hör hur irriterad och otålig Shea låter, och trots att jag mår så dåligt så kan jag inte låta bli att le

Murtagh skakar på huvudet. "Ledsen, Sildak. Det kommer ta livet av mig. Vi måste ta dig och shea till en riktig helare."

"Då är det inte så konstigt att jag inte kunde heller. Men kan du kanske läka en liten del av Sheas skador?"
Ett morrande hördes utanför.
"Jag klarar mig bättre än du Sildak"
Jag kan inte låta bli att le åt Sheas omtänksamhet. Sedan kommer jag på något.
"ENYA! Hur mår Enya?"
Jag ser mig om

Jag försöker säga till honom, men jag kan ju inte prata. Min ande är ju inte i min kropp. 'Jag vet ärligt talat inte'' svarar Murtagh i mitt ställe. De ord jag tänkt säga kom ur hans mun. ''Sildak är viktigare'' säger jag med tanken till honom. Murtagh skakar på huvudet åt mitt håll.

"Vad... menar du?"
Jag vänder huvudet mot sängen Enya ligger i.
"Är hon... DÖD?"
Smärtan är nästan bortglömd