The magical universe of Insipiens - The Apocalypse (privat)

((Så. Nära. xD))

Amys kinder ändrar snabbt färg till röda. Det känns som om andan gick ur henne för en stund. Det var ju bara en kyss på pannan, men endå...
Hon tar ett djupt andetag och kommer på att Maudie också är där. Men hon sitter på golvet och pillar med ett handtag från en skåplucka som har lossnat. När Amy är säker på att rodnaden har lagt sig så ställer hon sig ostadigt upp på sin krycka.
"Kom Maudie, så ska vi se om vi kan göra någon nytta" säger hon och ler lite mot flickan som ställer sig upp och följer efter Amy ut.

(Om Robin hade varit lite mer som Buck hade han inte tvekat. XD)

Robin går ut från rummet med en triumf som går som vågor genom bröstet på henne, han är så glad! På något sätt, han borde inte vara glad. Hon kanske inte tycker om honom. Men nu är han iallafall röd om kinderna med lycka som glittrar i ögonen och när Buck får syn på honom skrattar han bara.
"Ser att någon berättade för tjejen." Säger Buck uppmuntrande och lägger armen om hans axlar.
"Berättade gjorde jag inte, jag bara... kysste henne på pannan." Svarar Robin när de kommer fram till vindsstegen.
"Gah, det räcker väl." Svarar Buck och klättrar upp.

((Buck är väldigt...frammåt xD))

Den bubblande känslan i bröstet håller i sig länge. Så fort Amy tänker på det så blir hennes kinder rödare.
Hon hoppar fram på sin krycka och Maudie följer efter henne som en svans. De går in i ett rum med några som är lite yngre än Amy.

((He's overconfident. XD))

Spindelmannen tar inte ens stegen upp, vad är han för någonting? Han kanske bara är riktigt begåvad, eller något. Robin är dock före tjejen upp för trappan och får syn på Buck som står där med chockad min, spindelmannen har ett minst lika chockat uttryck, Robin förstår inte grejen. Förrän han ser det magra barnet som ligger i ena hörnet. Inte dött, men levande dött. Men det är alldeles för svagt för att ens röra sig mot dem.

((xD))

De sitter på stolar och bord och värkar ha hittat lite mat. En flicka från Amys sovsal ger henne en stol som hon kan sitta på.
Amy tar emot den, det gör trots allt ont att stå upp. Men hon hade mycket häldre gjort någon nytta än att bara sitta här och stirra ut i tomma intet. Hon börjar känna sig rastlös. Men hur mycket kan hon göra med ett skadat ben?

"Uäck." Säger slagträ-sally med en äcklad min. Ännu en zombie, men det är inte normalt med ett urmäglat barn med ett stort sår i axeln.
"Det där är inte bra." Säger Robin vars glädje är som bortblåst.

Amy trummar med fingrar på hennes oskadda ben och tittar på Maudie som sitter på golvet lutad mot hennes stol. Alla andra pratar, fast hon hör inte om vad. Hon sitter bara där och önskar att hon inte hade klivit på den där plankan.

Spindelmannen är den första som går fram. Pojken utför helt störda ljud. Han greppar efter spindelmannen som hoppar bakåt.
"Vi måste döda stackarn." Säger spindelmannen med faktisk darrig röst.

Martin, som gav Amy kryckan, och två andra kommer in i rummet. De har hittat konservburkar med soppa. Amy lyssnar inte så mycket på vad de säger, ärligt talat så bryr hon sig inte så jätte mycket. Men det är underbart att det finns mat, det var ju typ därför som de är här.

Slagträ-Sally lyfter sakta slagträt och slår rakt ned, den stackars killens huvud knäcks utan vidare. Som om det inte varit något annat än ett skört ägg av något slag. Innanmätet rinner ut och stanken av förruttnelse når äntligen Robins sinnen och han spyr utan att tänka på det, han vet inte om det är av stanken eller det han just sett. Men en lättnad sprids genom kroppen när han gjort det.
"Robin, är du okej?" Säger Buck efter att ha haft en väldigt äcklad grimas som ansiktsuttryck. Robin skakar smått på huvudet och sitter där med tom blick, allting snurrar.