Meeting of the worlds [Begränsat]

Links blick vändes mot himlen när en storm drog ihop sig.
"Did you do that?" frågade Sheik och han skakade på huvudet. han hade inte spelat song of storms, men det betydde så klart inte att vädret inte kunde ändras. Han log lite, regn hade alltid fått honom gladare, eller i alla fall måttliga mängder regn.
"This remands me of Kakariko village and the monster" sa Sheik och Link nickade. han mindes skräcken den dagen, inte bara för att byn brann och människorna där hotades utan också för att Sheik hade varit i fara. han hade så klart svävat i lika stor fara och han hade inte direkt lyckats stoppa monstret att ta sig ut från brunnen, men allt hade tillslut löst sig. Det var konstigt att ha minnen som skedde för flera hundra år sedan. Han såg på Sheik som hade börjat spela Bolero of Fire och han tog fram Ocarinan och stämde in.

"Dalek! Exterminate your brothers!" ropade han, och den lydde. Han skrattade och såg dem bli dödade mer och mer, och sköt sedan fler av dem med sin Laser Screwdriver. Master använde nu vapnet för att skicka tryckluft mot dem, för att putta in ndem i väggar och liknande.

Bakom Thor fanns ingenting och han kunde verkligen inte förstå vart det som orsakat smärtan kommit ifrån. Snabbt tittade han sig runt omkring för att se så att inte någon dolak fanns i närheten, och sedan sjönk han ner på marken. Han vände försiktigt på benet, trots smärtan, och tittade sedan snabbt bort igen.
Det var som om köttet grävts bort med en trubbig kniv. Blod rann och Thor kunde svurit på att han såg en bit av benet.
Och det som förvånade honom mest var att trots att han var en gud tycktes inte bent läka. Blodet fortsatte rinna och Thor började känna sig väldigt yr och illamående.
"Doctor..?" ropade han osäkert. Det kändes konstigt att för en gång skull inte vara stark och snabbt, och hans röst lät så konstigt att han först inte trodde det var hans egen.

Chell har ingen som helt aning om vad som pågår, hennes hjärta dunkar för fullt och hennes kropp är fylld av adrenalin. Hon undrar vad för något konstigt gäng hon har hamnat med.

En förvirrad man som tror att han bara kan få fram till alla och prata med dem som om de har räddat livet på varandra en gång i tiden (Speciellt om det är en ung, söt blondin med fantastiska kindben.), tjatar om sitt jävla te hela tiden och aldrig verkar kunna hålla käften.

En man som springer runt i löjliga stickade tröjor med hemska mönster. Chell tror till och med att hon såg kattungar i ett av hörnen på hans tröja. Så otroligt fult. Som Chell har förstått det har han en pojkvän där hemma som väntar på honom, hon hörde något om en 'Sherlock'. De är säkert jättesöta tillsammans, men mannen verkar skämmas över sin sexualitet.

En flicka med enormt rött hår, lite som en clown. Hon försvinner då och då. Chell misstänker att hon sprang för livet och lämnade dem i sticket så fort de utsattes för fara. Fegis.

En man som går runt i tunika och trikåer, då och då verkar han förvandlas till varg. EN VARG?! Var har samhället tagit vägen under den tiden Chell var inspärrad på apature? Hon orkar inte änns tänka på det irriterande monstret som följer med mannen i grönt, Link, hela tiden. Link är den som Chell känner sig närmast. Han stressar inte upp sig i onödan.
Men allvarligt talat. Trikåer?

Sist men absolut inte minst. Mannen som säger att han är en gud och slänger runt med en hammare. Dessutom verkar han inte kunna tala i ett normalt tonläge. Chell stör sig enormt mycket på att han alltid ska vråla. THOR, GOD OF THUNDER
BLA BLA BLA. JÄTTEINTRESSANT.

Chell återvänder från sina tankar och jobbar ännu en gång för att undvika de enorma robotarna, som "Thor" verkar kalla för Durleks. De verkar inte vara särskilt vänliga. Dessutom låter det som om de har satt någonting i halsen. Kanske de försöker tala danska?! Så måste det vara. De är från Danmark. Chell stiger fram till en av dem och harklar sig. Om hon ska säga någonting ska det vara för att försöka rädda världen.

"Vil du spise kartofler?"

Chell märker hur Durleken stannar upp för en liten stund. Hennes hjärta dunkar så fort att hon känner sig yr och allt runtomkring är suddigt. Dock skjuter den inte henne, det måste betyda något bra.

"DALEKS DO NOT EAT POTATOES. WE DO NOT EAT. WE ARE THE SUPERIOR BEINGS. WE DON'T NEED YOUR HUMAN FOOD."

Chell sväljer högt och springer sedan för livet. Hon springer för fort för att Durleken ska hinna efter.
Eller, springer och springer. Skapar portaler överallt som hon hoppar genom. Förhoppningsvis förvirrar det Durleken en aning också. Hon ställer högt upp i ett träd och smygtittar på allt våld.

Helt plötsligt märker hon hur någonting faller ut "Thors" dräkt, en liten bok, när han trillar ner på marken av smärta. Chell undrar vad det kan vara. Hon skuttar ner från trädet, hennes long fall boots hindrar hennes ben från att knäckas, och smyger fram till "Thor" och plockar upp den lilla boken. "Thor" verkar inte lägga märke till henne. Han ser ut att vara upptagen av sin smärta.

Chell hinner inte kolla särskilt noggrant på den, hon lägger bara märke till att den är väl använd.
Någonting annat fångar hennes blick.
En man, också iklädd orange overall, springer förbi bärandes på en potatis.
Chell känner hur blodet fryser till is. Kan det vara GLaDOS? Men det är väl inte möjligt? Chell förintade ju henne!

Chell smyger efter, så tyst hon bara kan i hopp om att de inte lägger märke till henne.


((WOAH, NU SKRIVER JAG MYCKET FÖR JAG INTE HAR SKRIVIT PÅ TYP MÅNGA SIDOR OKEJ HEJDÅ HAHA))

Han såg på benet och sedan såg han sig omkring efter vad som kunde ha orsakat detta.
"I'm... I'm sorry, but I'm not that kind of Doctor. I'm so sorry." sade han med panik i rösten, och sköt på ren automatik ännu en Dalek. De började märkas en minskning i deras antal nu. Doktorn böjde sig ner och försökte att scanna såret med Screwdrivern, men den gav inga resultat.

Link hörde striden längre bort men gjorde ingen insats att resa sig upp för att hjälpa dem.
"Should we help them?" frågade Sheik och han tittade på henne
"No. It's not or fight and I don't want you get kidnap buy Ganondorf" sa Link bestämt och Sheik log lite
"I can protect my self" sa hon och Link höjde ett ögonbryn men sa inget. Han hade inte syftat på att hon var svag, han visste att hon hade krafter och kunde ta hand om sig själv, men samtidigt hade Ganondorf andra krafter och Link var den som hade master sword inte Zelda! Och sedan var det hon som alltid offrade sig för sitt land och han som var tvungen att finna henne någonstans för att rädda henne. Han misstyckte inte det gjorde han inte. han skulle utan problem leta upp henne varje dag, men han ansåg att det vore en onödig risk att leta upp faran.
"Link are you listening?" frågade Sheik och han tittade på henne då hon ställt sig upp "come on, they are your friends" sa hon och började gå. vänner? Link var inte så säker på det, men han reste sig motvilligt upp och såg på Midna som log roat innan hon försvann in i hans skugga. Jaha så mycket sällskap och hjälp skulle Midna vara tänkte han bittert när han började springa ikapp Zelda

"But you said you where a doctor! What kind of doctor are you then?" Thor försökte resa sig upp, snubblade till, men lyckades hålla balansen tillslut. Det flimrade som svarta stjärnor framför hans ögon, och Thor kunde verkligen inte förstå vad det var som hände med honom.

"It's just what everyone and me calls me! Like a title! Everyone from my world has a title like that! I even knew a Badger once!" ropade han, sedan upptäckte han att han var omringad av Daleks. Han nickade åt sin omvända Dalek som avaktiverade de andra Dalekarnas kraftsköldar diskret nog att dem inte märkte något.
"DOCTOR!!!" skrek dem som omringat honom i kör. "YOU ARE TRAPPED!!! SURRENDER!!!"
"Oh, you just made a big mistake..." sade han med ett flin. Varför inte upprepa lite? "A big big mistake..."
"WHAT?! WE TRAPPED YOU, DOCTOR! IDENTIFY OUR MISTAKE!"
"Don't you know, that if you're smart, if you value your continued existance. If you have any plans of seeing tomorrow, there's one thing you never ever put in a trap..." flinet växte sig större och han sträckte in handen i innerfickan och skruvade av locket.
"IDENTIFY!!!"
"Tea..." sade han och drog hastigt ut termosen ur jackan, gjorde en typ av piruett med teet flygandes mot alla Daleks, skvätte ner dem och fick deras elektriska ledningar att kortslutas. De var meningslösa nu. Han tog sedan upp laser screwdrivern igen och dödade en efter en av dem.
"You see, god of thunder, tea can and has saved my life! Twice now!" han såg såret på benet. "Oh yeah..."

"Yeah I believe you now... But if tea now are so good, maybe I can get a bit of it? Just to see if it can help my leg?" frågade Thor. Han trodde absolut inte det skulle hjälpa, men lika bra att pröva.

Han tänkte på det, idén verkade löjlig egentligen, och värmen skulle göra illa hans ben. Men om denna mannen nu var en gud kanske det hade någon magisk förmåga. Han scannade teet med sin screwdriver, men den visade bara att det var te. Han såg på termosen, sedan på Thor's smärtfyllda ansikte, och ryckte på axlarna.
"What the hell, trying can't hurt. Now, the heat might bring some pain, allrighty?" frågade han, men väntade inte på svar och tömde innehållet på såret.