Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

Deianeira backade ett steg nu när Alexis inte såg. Hon försökte trycka ner sin rädsla.
Det är bara TRÅD. Och han är din vän. Han vet vad han gör.
Men det hjälpte inte.
"Kan jag gå?" frågade hon så lugnt hon kunde. "Jag gör upp elden. Eller något. Öh, vi ses."
Deianeira sprang snabbt därifrån.

Alexis kan inte låta bli att le. Han finner det hela så, otroligt roande. Även om han inte borde. Han borde skämmas som tycker att det är roligt att veta någons svaget. Men det går helt enkelt inte.
Han skär sönder den sista delen och ser på hjorten. Huvudet hade inte följt med. Det är han nog rätt tacksam för. Men den verkar oskadd. Vilket gör det hela ännu mer skrämmande än innan. Han följer Deianeiras råd och sätter fyr på en eld.

Deianeira gick tillbaka till lägret och svor för sig själv. Självklart visste Alexis nu hur rädd hon var för hans tråd.
Mor, skicka mig ett monster istället. Mycket bättre än att bli utskämd. tänkte hon bittert.
Som tur var hade elden hon gjort förut inte dött men inte heller satt hela skogen i brand. Några dryader stod på avstånd och betraktade nervöst elden. Deianeira struntade i de medan hon lade på mer ved.
Varför skulle hon vara så rädd för spindlar? T.o.m sin reskamrats vapen? Men hon kunde inte få ut bilden av sig själv invävd i en sådan där kokong, inte kapabel till att ta sig ut, men inte ens riktigt vilja ta sig ut av rädsla för vad hon skulle se...
Hon skakade av sig tanken. Hon bestämde sig för att leta efter en bäck eller damm, där de kunde dricka. Hon lät elden varaoch gick lite längre in i skogen (inte åt Alexis håll), och snart hörde hon ljudet av porlande vatten.
En liten bäck ringlade sig mellan de gröna träden och buskarna. Deianeira satte sig ner och sköljde ansiktet med det klarblå, kalla vattnet. Med ens blev hon piggare. Hennes spegelbild flöt på vattenytan; en ganska smutsig flicka i inte-längre-så-vit chiton och håret hängande löst. Ögonen hade den där lekfulla, sarkastiska glimten som fick de flesta att tro att hon var en trubbelmakare, vilket man kanske kunde kalla henne. En förrymd, trubbelmakande prinsessa.
Just då flöt något ur vattnet.



((ONÖDIGT INLÄGG XD))

(Har ingen aning om vad jag ska skriva. TwT)

((LOL... Okej, what about en monster-attack?))

Av vattnet bildades, verkligen bildades, en flicka. När hon blev till fast form så sa hon:
"Spring! Ni måste ge er av. De hemskaste odjuren vaknar vid Himlabärarens hand."
"Va?" Sa Deianeira, som fortfarande inte kommit över shocken av att se flickan stå på vattnet. "Vem är du?"
"En Naiad, sötvattensnymf. Men skynda nu, innan de hinner upp er! Hjälp gudarna!"
Och plötsligt blev Naiaden till vatten, som föll ner i bäcken och flöt iväg.

(K. ^w^)

Alexis orkar inte riktigt fixa till hjorten just nu, ibland borde man få lov att hasa efter. Om hans mor hade vetat att han tänkte så... ve gudarna hur mycket skäll han skulle fått. Män skulle arbeta, och det var bara om natten de skulle få ledigt. Alexis har nästan gjort tvärtom hittills och en vanlig känsla att bara vilja försvinna därifrån tar tag i honom. Fast vad vet han, egentligen, han är knappast behövd. Han har aldrig varit det på något sätt som betytt något. Alexis suckar och gnuggar sig i ögonen, undrar när Deianeira skulle komma tillbaka.

Deianeira snubblade nästan medan hon sprang tillbaka till Alexis.
"Monster-Naiad-Varning..." Flåsade hon så fort hon hittade Alexis. "Lämna fort!"

"Vaa~?" Undrar Alexis förvirrat och försöker sätta ihop det, tack och lov vet han vad en Naiad är. Men när hans hjärna väl satt ihop det så måste han erkänna att han borde ha förstått det på en gång och kanske, bara kanske, kan monstren stanna till och äta hjorten innan de kommer efter dem.

Deianeira tog några djupa andetag och sa sedan.
"Vi måste ge oss av genast, Naiaden sa något om någon Himlabärare, jag vet inte vem han är men det låter ganska farligt, och t.o.m. hon var rädd och det är bara ologiskt för vad kan förstöra vatten, och-" Deianeira tystnade. "Strunt i det, vi måste gå!"

"Visst, visst." Säger Alexis och plockar upp de få saker som var hans. Tog bara någon sekund eftersom det bara var hans knivar, ungefär. "Men var flyr man för att bli av med monster?" Frågar Alexis skeptiskt.