Du sa att du aldrig skulle lämna mig, Cedric. [SV]

VARNING! Vissa av er kommer kanske tycka detta kapitel är väldigt awkward.

Kapitel elva.
You've taken my heart

Julbalen närmar sig och jag har ännu inte hittat någon att gå på balen med. Egentligen skulle jag kunna gå med Oliver, han pratar om att han inte har någon partner varje gång jag går förbi. Men jag vill inte gå med honom, men om det fortsätter såhär utan resultat blir det väl han och jag som går. Antar jag. När jag och Ronya går till Stora Salen en morgon i mitten på november möter jag Percy, och han ser glad ut över att ha sett mig för han ler och vinkar. Jag höjer handen till en vinkning och stannar sedan framför honom och säger åt Ronya att hon kan gå i förväg.
”Hej Percy, vad gör du på skolan nu? Nästa uppgift är inte förens i februari.” Säger jag aningen chockat och han drar handen över det röda håret som ser ovanligt rufsigt och ovårdat ut.
”Men julbalen närmar sig, och vi har även lite ansvar över den. Alltså, vi ska se till så alla förkämpar hittar en… danspartner.” Förklarar han formellt men drar lite på munnen.
”Åh, jaha, på så vis.” Säger jag, osäker på vad jag ska svara.
”Så jag antar att du ska gå med Mr. Diggory?” Frågar han och tar upp en pergamentrulle och fjäderpenna från fickan på hans mantel. Jag skakar hastigt på huvudet.
”Nej nej, han ska gå med sin flickvän, Cho Chang!” Säger jag och det hettar om kinderna. Percys öron blir mörkröda och han stoppar klumpigt tillbaka pergamentet i fickan. Jag ser mig omkring, men det är tomt i korridoren.
”Percy… är du okej?” Frågar jag oroligt, han nickar och harklar sig.
”Ingen fara. Nu tror jag att jag ska… jag ska, du vet… gå.” Säger han och vänder om och spatserar iväg genom korridoren. Jag ser efter honom, det han berättade verkade lite misstänksamt. Jag börjar gå till Stora Salen åter igen men Percy verkar ha vänt så jag möter honom ännu en gång, han går rakt mot mig och han stannar inte när han kommer fram till mig utan lägger handen på min axel och föser med mig in i en smal och mörk korridor. Jag drar efter andan, vad tänker Percy göra med mig?

”Ärligt Lyhra, så kom jag inte hit för att jag skulle se till så förkämparna skulle hitta en partner.” Säger han, och även fast det är mörk och jag bara anar Percys ögon i mörkret ser jag hur generad han är. Det blir tyst.
”Så varför kom du hit egentligen?” Frågar jag och tar ett steg bakåt och slår emot stenväggen bakom mig, han tar ett steg mot mig istället och jag kan inte backa mer. Han är bara några decimeter ifrån mig.
”Egentligen… kom jag hit för att jag var nyfiken. Och kanske aningen svartsjuk.” Säger han lågt, men det ekar mellan stenväggarna.
”Svartsjuk!?” Frustar jag fram i ett skratt, ”på vem då?” Han suckar och tar ett steg bakåt igen och ger mig lite andrum. Han ser bort mot korridorens slut, där den möter den stora korridoren.
”Jag-” Börjar han, han sväljer hårt och ser på mig, ”-gillar dig, Lyhra.” Han ser bort igen och jag vet inte vad jag ska känna eller tycka. Percy fortsätter, ”sedan jag träffade dig i början på terminen har jag inte kunnat koncentrera mig på mitt… ytterst viktiga jobb på ministeriet, vilket aldrig hänt förut.” Han fnyser och stoppar ner händerna djupt i fickorna och lägger till; ”Och det är ditt fel, Lyhra.” Han blir plötsligt hård på rösten och jag känner mig ganska obekväm men samtidigt lite smickrad. Jag öppnar munnen för att svara, men vad ska jag säga? Förlåt? Hans plötsliga erkännande kommer som en gigantisk chock för mig.
”Vad vill du att jag ska göra?” Frågar jag ganska vasst. Han suckar och ser på mig, och hans ansiktuttryck mjuknar.
”Säg bara.” Viskar han och hans ansikte närmar sig mitt. Jag ser mig omkring, som om svaret skulle finnas där. Jag lägger min hand på hans axel, men trycker han bort från mig. Han ser likgiltig ut.
”Jag måste gå.” Säger jag och går snabbt iväg. Min hästsvans piskar mig i ansiktet där jag går genom korridorerna i en väldig fart. Jag skyndar mig in i Stora Salen och sätter mig bredvid Ronya.
”Vad har du varit?” Frågar Ronya. Det hettar om mina kinder.
”På toaletten.” Säger jag och ler innan jag hugger in på maten.

JCDKSNVKJABG!!!!

PINSAMT!

Men samtidigt lite Naaaaw! ^^♥

Percy är lite gullig ändå

Men det var jättebra och superAwesome!

"VARNING! Vissa av er kommer kanske tycka detta kapitel är väldigt awkward."

Jag när jag läste den meningen:


´Jagliksomgillarpinsammasaker :'3


Men jag tyckte inte alls den va awkward, utan jag tyckte kapitlet var SUPERDUPERBÄSTAWESOMEFOXYAWESOME!!!

BÄÄÄST ♥♥33♥♥♥♥♥♥
NAWW, så gullit ♥♥

Ny läsare! Jag tycker att du är superduktig på att skriva *Bevakar*

Men haha Percy då xDD

Awesome, haha ;P

Bara att erkänna för mig själv; GULLIGA PERCY!!!!

Och tvinga mig inte att säga....

Amazingly wonderfully awesome and just lovely.
♥

SO FREAKIN' AWESOME! Alltså Percy, jag dör av sötighet!

Såååå bra! Love this!