Hunger Games (Rollspel)

(( HEHE!!! NEEEEJ MEN JAJA DET FÅR VELL JAG LEEEEEEEVA MEEEED I MITT LÅÅÅÅÅÅÅÅNGA LIV!!!! ))

Jag tittar på Spencer, jag ber för mig själv att han ska överleva.

((Haha, hur vet du att det blir lååååååångt?? *host* någon *host* kanske kommer in på ditt rum på natten och dödar dig Man vet aldrig *Ler oskyldigt*))

(( ja man vet ju alldrig?! *tittar spänt omkring mig* ))

((*Ser sig omkring för eventuelt mordvapen* haha Du är illa ute!! *håller upp en bläckpenna, trycker fram udden och skrattar ondskefullt*
haha, nej nu slutar vi spamma ner hela tråden, vi får fortsätta via uggle post ))

[Förlåt, förlåt! Åkte ålands båt.... HAhaha x)]

Amy
Jag ställer mig upp och går fram till de båda. "Det där kan ni göra senare...." säger jag och vickar över Spencer på sidan. Eftersom att hans händer är bundna i hanns fötter kan han omöjligt vända tillbaka sig. Jag vänder mig mot tjejen. "Hur länge har ni kännt varandra igentligen? Hm? En halv dag eller?" Jag tar tag i repet som håller ihop hennes händer och drar upp henne på fötter. "Fortsätter du, så dör han, Okej?" säger jag innan jag släpper hene så att hon faller till marken igen.

(( hehe det gör inget ))

Jag slits bort från Spencer och dunnsas ner på marken igen en bit ifrån Spencer. " varför låter du oss bara inte gå ut i skogen helt utan vapen?" flåsade jag. Jag ville hålla Spencer och vara med honom i 12. Jag börjar gråta igen och " döda mig! Det är ingen idee att låta mig sitta här och inte få röra Spencer!" andades jag häftigt " du får döda mig och Spencer får gå!" skrek jag den här gången.

Spencer
"Nej! Nej Saga!" säger jag och försöker att vända på mig utan resultat. "Du? Vad du nu heter! Varför lämnar du oss bara inte som du lovade?" Jag tittar ner på mitt sår. Blodet syns igenom såret. Det gör ont, men det spelar ingen roll. Allt jag brydde mig om var saga.

" jo låt henne döda mig och så får du gå! Mina föräldrar trodde endå alldrig att jag skulle klara av hungerspelen, inte min bror heller!!" grät jag. Jag andades tungt. " jag älskar verkligen dig! Det gör jag, men om någon av oss ska vinna så är det du!" viskade jag tungt.

Spencer
Jag vred och vände mig för att se saga i ögonen. Tillslut lyckas jag. Jag grät, jag grät så mycket. "Nej... Nej...!" säger jag. "Jag kan inte vinna. Inte utan dig...."

Amy
Jag tittar surt på Spencer. "Nu får det väl vara nog!" ryter jag. Jag vänder mig mot tjejen. "Du! Vad heter du?" frågar jag. Jag drar henne upp på fötter och stirrar rakt in i hennes ögon.

" j..jag heter Saga." sa jag svagt. Jag tittade rakt in i hennes ögon " och du är?" sa jag lite högre. Jag visste att hon inte brydde sig om att jag hette Saga eller Berit det var endå bara ett namn.