"Ett litet vansinne" Dumbledore/Grindelwald (ogillar du pairings med två killar ber jag dig att undvika detta)

Ah, sorry.... Hade svenska boken som referens till detta kapitlet, det blev så automatiskt. Ska nog ta och ändra det faktiskt!

Det är ju liksom inget dödligt misstag, men ja Dolder låter som ett smör lr något enligt mig xD haha

Nä, alltså jag gillar inte när man ändrar namn. Så nu är det ändrat

haha nej inte jag heller och inte särskilt det namnet för det låter verkligen fel vad bra

Albus suckade tungt åt de båda tidningarna han hade uppslagna framför sig på frukostbordet. Den ena var en brittisk mugglartidning, den andra hans dagliga exemplar av The Daily Prophet.

"Tyskland till attack mot Polen!" löd den ena rubriken, och "Grindelwalds armé avancerar" deklarerade den andra. Ingen, varken mugglare, häxor eller trollkarlar, kunde undgå att märka de vindar som drog igenom Europa. Otaliga människor hade fått sätta livet till på grund av Grindelwald, och trolldomsministeriet hade händerna fulla med att dölja för mugglarna vad som pågick.

Albus slängde en hastig blick på ett brev som en ståtlig uggla precis släppte ner framför honom, varvid den slog sig ner och såg uppfordrande på Albus med huvudet på sned, som om den blivit instruerad att göra det. Men Albus bara vek brevet till en svala och lät den segla över de morgontrötta elevernas huvuden, som skrattade uppmuntrande, och Albus log stort mot dem innan han lät svalan flyga in i eldstaden där den flammade upp.

Resten av lärarkollegiet bara skakade på huvudet åt den excentriske förvandlingskonstläraren.

Albus visste redan vad brevet innehöll. Ännu en vädjan om att han skulle bli trolldomsminister. Han hade svarat gång på gång, och svaret skulle förbli detsamma. Vad var det som sa att han inte skulle göra saker och ting värre, att Gellerts vansinne skulle vara att föredra? Makten var farlig, och Albus visste det. Men han förstod att något måste göras, året var 1939, och Gellert drog in Europa i en malström av folkmord och tragedier.



Englands premiärminister hade mycket att bry sitt huvud med dessa dagar. Neville Chamberlain som han hette, slätade nervöst till sin snedbena, rynkade ihop sina buskiga ögonbryn och vände blicken mot eldstaden som sprakade på ett ytterst oroväckande sätt, något han inte upplevt på ett bra tag.

Trolldomsministern tumlade ut på golvet, och hostade fram en ursäkt när askan virvlade runt i rummet.

"Ingen fara, ingen fara..." sade Chamberlain, trots att han undrade hur han skulle förklara detta för sin städerska. Att han försökt klättra upp genom skorstenen eller vad?

Ottaline Gambol reste på sig, en högrest, intelligent och respektingivande kvinna, om än inte särskilt vacker. Chamberlain betraktade henne vaksamt. Vad de hittade på, magimänniskorna. En kvinna som minister!

"Ursäkta att jag stör, premiärministern" sade Gambol och satte glasögonen tillrätta på den näbbliknande näsan. "Jag antar att du förstår mitt ärende, med tanke på vad som händer i världen?"

"Nog är det saker som händer alltid" sade Chamberlain "men jag förstår faktiskt inte vad det har med er att göra?"

Gambol suckade. "Vi har anledning att tro att en av de våra, i den bemärkelsen att han är trollkarl, inget annat, befinner sig i Hitlers inre kretsar. Han kan mycket väl ha blåst liv i de idéer och åsikter som frodats där. Men vad värre är så har han även slaktat tusentals människor. Efter att ha röjt oss ur sin väg, hans motståndare, har vi anledning att tro att han kommer att börja sikta mot sitt egentliga mål."

Chamberlain strök tankfullt sin mustasch. "Och vilket är hans egentliga mål?" frågade han, trots att han någonstans visste.

"Er mugglare. Vi tror, att han använder sig av nazisterna för detta ändamål, men kommer även att göra egna åtgärder. Nu är Storbrittannien i första hand inte hotat av Grindelwald, då han fruktar en av vårt lands berömda trollkarlar, Albus Dumbledore. Men jag hoppas att du förstår att konsekvenserna kommer att bli stora" sade Gambol.

Hon tänkte på Dumbledore, hur han var det enda som skyddade dem i nuläget. Hon hade själv erbjudit sig att lämna över posten som trolldomsminister åt honom, men utan framgång.

"Redan för ett par år sedan började vi vidta försiktighetsåtgärder" fortsatte Gambol "genom att låta våra elever transporteras på ett säkrare sätt, som du vet."

Chamberlain grymtade. Nog visste han om Hogwartsexpressen. Han hade fått fullt med rapporter om kufiska typer som synts på King's Cross Station.

"Vi behöver er hjälp. Jag vädjar till dig, som en minister till en annan" sade Gambol.

Chamberlain släppte ut luften ur lungorna när han kom på sig med att ha hållit andan.

"Vad vill du att jag ska göra?" frågade han.

Gambol fångade hans blick.

"Förklara krig mot Tyskland" sade hon allvarligt.

Shit vad bra jag var helt tagen i och sista meningen!!! Kvinna sunt helt grym på att skriva ♥

Tack! Jag är bara så glad att jag fortfarande har ditt intresse

Wow, sista meningen var som POFF i ansiktet : D man blev bara, omg x) (bra förklarat, jag vet).

Annars också jätte bra kapitel, du skriver vekrligen flytande och moget. Väntar spänt på duellen mellan Albus och Grindelwald!

Jag är helt förhäxad av den du har verkligen lyckats bra ^^ din fic är något extra, kanske för att den är så annorlunda och sticker ut

Jag ber om ursäkt för eventuella historiska felaktigheter... Wikipedia är min bästa vän just nu, men man gör ju ändå missar