Ny genaration, nya känslor

Oh, tack! Men jag har en kompis som har en bärbarskoldator och vi två hade håltimme och hon är också medlem på mugglis så vi loggade in på varsin, när jag var inloggad hann jag skriva ett kapitel Men ett kort sådant...


Haha, tack så jätte, jätte mycket!!!! Kul att du tyckte det var kul fast det var kort

Kapitel: 37
Rose kom in i uppehållsrummet och där satt Lily och läste i en bok.
"Hej Lily!" sa Rose och log. "Jag är den ända som hämtat extrapappret!" sa hon sedan glatt och viftade med pappret.
Lily tittade up. "Oh, vad kul! Eller... Det är väl jobbigt att få extrauppgifter... Men kul att du är så duktigt! Eller vad man ska säga... Tja... Du hajar!" sa Lily och log tillbaka.
"Nej... Jag hajar inte..." sa Rose allvarligt.
Lily stirrade chockerat på Rose. Efter tio sekunder brast Rose ut i skratt och Lily stämnde in.
"Rosie, dummer!" sa Lilly och himlade med ögonen.
"Var jag inte smart nyss!?" frågade hon förskräckt och flinade.
"Förlåt att man ville vara snäll!" sa Lily och flinade hon också.
Flinandes satte sig Rose i soffan jämte Lily och de började babbla på om allt möjligt.

Gabe rusade ner för trapporna efter hans "samtal" med Rose Weasley. Han var lite rädd efter det.
Tja... Inte "rädd" precis, men lite skakis. Tänk om hon skulle fått reda på vad han hade gjort innan och tänk om hon skulle sluta göra hans arbete vid deras grupparbeten!?
Han suckade nöjt ändå, inget av det hade ju hänt!
Tänk om hon hade upptäckt att han spionerat på hennes kusin Lily...
Han fick dåligt samvete över tanken på att han faktiskt hade spionerat på en person, men... Han ville veta om det var sant det Sabrina sagt, att Lily Potter och Scorpan var ihop... Han hade inte precis fått reda på något, men ändå... Han hade sett Potter hålla i ett brev och han hade fått en glimt av handstilen och det liknade Scorpans... Och det var ju ett hjärta på brevet... Usch! Nej! Säg inte att hans bästis blivit kär i en Potter-dummer....
Gabe hade gömt sig vid en banderoll som hade ett par hål i väggen bakom den. Den gjordes av hans pappa faktiskt, de hålen... Nån gång var det så att hans pappa skulle spionera på Potter, Granger och Weasley och då gjorde han de hålen så han kunde spionera. Man hör inget, men ser ganska mycket...
Gabe fick en rysning genom kroppen. Vad hemskt! Tänk om det fanns nåt sånt vid Slytherins uppehållsrummet? Nej! det får det inte! Usch!
Gabe fick ännu sämre samvete nu... Hoppas det var värt det, han tänkte minsann förhöra Scorpan på det här!!!

James gick ner till fängelsehålorna, igen... Han gillade egentligen inte att vara där men han ville hitta den där tjejen igen och få reda på lite till om hans syrras förhållande med den tjejens ex... Är han en schysst kille? Kan man lita på honom? Osv...
Han gick in till det lilla rummet och vid dörröppningen till det så stod hon.
De krockade nästan, men bara nästan. De stod väldigt nära, öga mot öga. Hon hade grågröna ögon.
"Hej?" sa hon tvekande.
James tog ett steg bakåt. "Hej, igen! Du... Eh... Vänta lite! Vad är det du heter?"
Tjejen började flina. "Haha! Jo, mitt namn är Sabrina, ditt vet jag, James, men vad vill du?" sa hon och började blincka väldigt mycket.
Det skulle nog föreställa en flörtblinckning men den fungerade inte...
"Jo... Ditt ex som du berättade lite om... Hur var han som pojkvän?"
Sabrina såg lite chockad ut och nästan besviken. "Oj... Jag trodde inte du var bög..." sa hon nästan äcklat.
"Va? Nej! Verkligen inte! Nej, men... Oh... Jag bara undrar!" svarade James irriterat.
Sabrina började flina llite. "Okej... Men han var väl bra... Men det finns nog bättre..." sa hon och tog ett steg fram igen mot James. Hon gjorde den läskiga blinckningen igen och James tog ännu ett steg bakåt.
"Jaha... Okej! Tack för den infon...?" sa han.
"Ska du gå nu?" frågade Sabrina och gick ännu mer fram mot honom.
Hon tog många steg bakåt så James var tvungen att backa varje gång och helt plötsligt stod han intryckt i väggen med Sabrina framför honom.
Hon fortsatte att blincka sådär läskigt och hon böjde sig fram för att nästan kyssa honom men han lyckades slingra sig ur.
"Japp! Ses!" sa han och sprang iväg.

Det var det kapitlet, men hinner inte skriva mer nu, men hoppas ni gillar det! Kommentera gärna och allra helst meningar Bilr glad över alla kommentarerna men hinner inte svara på alla, sorry! Men tack i alla fall att ni vill följa denna FF!
SES!!!! ♥

ooo vad nära hon var vad bra att James smet undan i tid skriv gärna mer nuuu

ROSE BORDE INTE VARA SNÄLL MOT GABE!!!! han får klara sig så bra som det går själv! Jaja. Hon är nog bara ovanligt snäll, mot dem hon inte borde vara snäll mot!

Villken tur att James han smita

Kapitel: 38
Rose och Lily satt i soffan och pratade lite om Scorpius... Rose erkände att Scorpius såg ut lite som en hunk och hon förstod faktiskt Lily att Lily tyckte han var snygg!
De skrattade och fortsatte babbla tills Hugo och Albus kom in i rummet.
"Hej grabbar!" sa Rose.
"Hej tjejer!" sa Albus.
"Vad har ni gjort då?" frågade Rose och log.
"Varit på biblioteket... Jag lånade en bok och Hugo samtalade med Miranda Longbottom..." sa Albus och ryckte på axlarna.
"Var hon trevlig?" frågade Rose.
"Ja, det var hon väl... Men hon snackade om lite mysko grejer..."
"Prata inte illa om Miranda!" avbröt Hugo Albus.
"Det gör jag inte! Men hon snackade ju om vidunder och allt var det var... Det ämnet är jag inte så van att prata om!" sa Albus som försvar.
Lily och Rose började fnissa tillsammans.
"Hugo, hon är trevlig!" sa Rose.
Lily höll med och nickade. "Jag har bara träffat henne en kort tid, men hon var trevlig!"
"Har alla träffat henne nu också!?" frågade Hugo chockerat men log.
"Haha! Japp! Fast inte James..." svarade Lily och log.
Hugo nickade och gick sedan och satte sig jämte Lily. "Du Lily... Förlåt för innan..." sa han försiktigt.
Lily kramade honom. "Det gör inget!" sa hon och log.
Hugo log tillbaka. "Det är bara det... Du har ju varit den ända som brytt om mig och..." han började viska sedan. "... Så då så blev jag kär i dig... Men nu... Nu... Jag har kommit över dig! Jag tror inte precis jag är kär... Men jag har känslor för... Miranda..."
Lily började fnissa. "Vad gulligt!" viskade hon till honom.
De blev vänner och alla fyra, Albus, Rose, Lily och Hugo, började babbla på om allt möjligt.
Efter en kvart avbröt Albus samtalet. "Hörni! Nu mmåste jag ta och läsa i boken... Så jag går upp nu till sovsalen, ses!"
"Ses, Al!" sa Rose och vinkade hejdå till honom.
"Japp! Ses Ally!" sa Lily och fnissade.
Albus vände sig om. "Va? Ally?"
"Hihi, sorry! Men tyckte det var ett gulligt namn... James är Jamesy du är Ally! Förstår du... Ally?" sa Lily och fnissade igen.
Hugo stämnde in. "Haha! Ja! Förstår du inte Ally?"
Albus himlade med ögonen. "Jaja! Ses!"
"Ses! Ally... Okej, sorry! Ses, Mr Albus Sverus Potter!" sa Hugo och fnissade ännu mer.

James började bli andfådd. Han hade sprungit ifrån den där Sabrina och har sprungit i många trappor nu... Han saktade in.
Han stannade rent av upp och hämtade andan. Två trappor kvar! Nu började han gå i trapporna, långsamt...
Helt plötsligt krockade nån i hans rygg. Han vände sig om och tänkte fråga hur det hade gått.
"Hej, hur gick det?"
Nancy tittade upp och började le extremt myckeet. "Bra! Haha!"
James såg plågat på henne. Varför hon? Varför var hon tvungen att krocka med honom? Varför var hon tvungen att krocka med honom och må bra efter det!?
Han suckade. "Vad bra då! Se dig för... Men du har ju alltid varit klumpig..." sa han som om det inte vore något.
"Va!? Ska DU säga!?" röt Nancy.
James himlade med ögonen. "Vadå? Vem annars ska säga det? De har väl fått minnesförlust efter varje gång du krockat med dom..."
Nancy gav honom en örfil helt plötsligt. "Din... Din... Elaking!" sa hon och sprang uppför trapporna.
Alltid lika dålig på att komma på dumma namn! Tänkte James för sig själv och fortsatte också han upp, men mer långsamt.

Scorpius satt vid skrivbordet i killarnas sovsal. Han höll på att skriva ett brev till Lily. Undrar om hon gillade hans förra...
Scorpius höll nämligen på med poesi i hemlighet och hade skickat en kärleksdikt han hade kommit på när han tänkte på Lily, han ville skriva en till som hon kunde få! Men det var ibland svårt att få det till att passa ihop...
"Du är mitt allt. Du gör mig glad. Du är den enda som jag vill ha. Varje gång jag tänker på
dig så lyser jag upp. Du är den jag aldrig kommer att lämna. Du är den som betyder. Du är den som jag vill leva med. Du är den som jag kommer att älska livet ut..."
Nja... Den kanske var för påflugen? Eller?
Scorpius suckade.
Han var nära på att slänga dikten men behöll den. Han tänkte skicka den nån annan gång... Eller läsa den för henne... Det var ju så han kände...!
Han tog ett nytt papper och började skriva på det.
"Det kommer en dag då allting dör, blommorna vissnar och du ingenting hör. Regn blir till is
och ljus blir till mörker. Men djupt in i tystnaden
hörs starka hjärtslag som fortfarande slår för dig. Din hand i min och jag släpper dig aldrig. Du vet hur de är; Du och Jag mot världen."
Hmm... Ska han skicka den?
Oh, jag är ju hemsk! Hon hatar säkert det bara! Jag är för påflugen... Varför ska det vara så svårt? Tänkte Scorpius och la undan det pappret också.
Han suckade ännu en gång.
Han ville träffa henne!
Ja! Han fick en idé!!!
"Lily, möt mig ute vid sjön! åste prata! Ingen dikt, men en sak kan jag säga med tre ord som sammanfattar varför jag jämnt vill träffa dig, se dig och skriva till dig: Jag Älskar Dig!"
Scorpius log och la det i ett kurvet. Han gick sedan och hämtade Tore sedan gick han ut och släppte ut Tore och såg ugglan flyga upp till Gryffindors elevhem.

Det kapitlet som var lite tråkigt... Oh, kommentera så fort som möjligt så ska jag försöka skriva ett till kapitel, har så mycket idéer men kan inte få med det i detta kapitel... Men har sovmorgon imorgon så hinner kanske skriva ett till kapitel, fort som satan! Förlåt för svordomen...

stakas James han har lite otur

Naaaww...♥

jättebra tycker att Scorpius är romantisk av sig

Wow!!! Vad fort jag fick kommentarer! Tack så mycket! ♥ Hinner skriva mer! Nu kommer det mest vara med Scorpius och Lily, hinner kanske inte skriva så mycket om de andra i detta kapitel, men hoppas ni gillar det ändå

Kapitel: 39
Lily stod vid sjön och väntade. Hon hade fått brevet från Scorpius och blev jätte glad över det, så romantiskt! Så hon gjorde som det stod där, att hon skulle möta Scorpius där vid den fina sjön.
Hon stod där spänd och väntade på att få se den blonda killen dyka upp. Tillslut gjorde han det och hon rusade till honom.
"Scorpius!" sa hon glatt och omfamnade honom.
"Oh, hej Lily!" sa han och kramade tillbaks henne.
"Vad var det du ville?" frågade hon och log.
Hennes vita tänder lyste i månskenet och Scorpius log tillbaka, fast visade inte sina tänder.
"Jag ville bara träffa dig..." sa Scorpius och smekte hennes kind.
Lily fylldes av värme men tog ner hans hand.
Han tittade lite förvånat på henne ett kort ögonblick så hon sa då: "Är lite trött idag, det har hänt mycket idag..."
"Vad för nåt?" frågade Scorpius.
Lily suckade. "Hugo har tydligen varit kär i mig i flera år..." svarade Lily lite plågsamt.
"Oh, jaha..." sa Scorpius kort.
Lily nickade. "Ja... Han är ju så gullig! Har känt honom hela livet och så! Han är världens bästa vän! Jätte snäll! Jag älskar ju honom..."
Scorpius avbröt henne. "Älskar du honom?" frågade han förskräckt.
Lily började skratta. "Ja! Fast inte på det sättet... Som vän!"
"Jaha... Okej..." sa Scorpius och rodnade lite över det han trodde.
Det var tyst ett tag tills Lily bröt tystnaden.
"Scorpius... Fungerar det här?"
Scorpius tittade upp på henne. "Hur menar du? Vadå?"
Lily suckade. "Du vet... Vårt 'förhållande' som vi har... Fungerar det? Du är ju en Malfoy osv... Min bror har fått reda på det... Han är snäll och så, men... Han är inte glad över det... Och vad ska jag säga till mina föräldrar och du till dina?"
"Lily, jag förstår vad du menar, men bara för det... Vill inte du träffa mig?" sa Scorpius skrämt.
"Jo, visst vill jag det! Men... Jag undrar om det funkar..."
Scorpius tittade ner i marken. "Det är nåt mer, va?"
Lily suckade. "Ja..."
Scorpius tittade upp igen. "Vad mer är det? Varför vill du inte ha mig?"
"Lite över det jag nämnde innan... Hugo... Han har träffat nån annan nu som heter Miranda. Han var nyss kär i mig, men nu har han fått känslor för den tjejen... Det kanske är så för oss... Vi är kära, men rent av träffar vi nån annan och blir kär i den direkt! Och om vårt förhållande inte är det bästa partiet för våra familjer kanske... Kanske skulle vi ta och träffa andra?" sa Lily.
Det var mörkt så Scorpius kunde inte se tåren som trillade ner för hennes kind när hon sagt det.
Samma sak för Lily hon kunde inte ser tårarna som rann ner för Scorpius kind.
"Jaha... Om det är det du vill...?" sa han och rösten sprack.
Lily ville inte det, men ändå tyckte hon att det verkade det bästa ändå...
Hon kunde inte prata för hon skulle bara brista i gråt då så hon nickade bara.
"Ja..." fklämde hon ändå fram.
"Jaha! Då var detta helt i onödan!? Oh, jag går väl nu!" sa Scorpius och sprang iväg med tårar fällandes ner för kinderna och vreden kokandes i kroppen.
Han lämnade den gråtande Lily bakom sig och bara sprang iväg.

När Scorpius kom tillbaka hade tjejerna lagt sig, men killarna var uppe. Det tyckte han var skönt så han kunde vara ifred i sovsalen.
Han duschade och satte på sig pyjamas, han var trött, men han gick inte och la sig, nej, han gick och satte sig vid skrivbordet och tog fram papper och penna och började skriva.
Han skriv snabbt och länge. Han hade långa tankpauser under tiden men fortsatte att skriva sedan så pennan började glöda kändes det som...

Lily grät sig till sömns. Rose hade tröstat henne och på morgonen när Lily vaknade fick hon stödja sig upp med hjälp av Rose.
Hon kunde faktiskt inte fatta att hon verkligen sagt så till Scorpius! Varför!? Pratade hon i nattmössan eller vad!?
Lily suckade.
Scorpius hatade säkert henne. Han älskade henne inte... Han blev väl bara arg igår... Arg så hans röst brast, men han vill inte ha henne...?
Och gick tillsammans med Rose till frukosten. När de såg Slytherinsbord så fick Lily stödja sig lite på Rose, Scorpius satt där i mitten där alla kunde se honom! Typiskt!!!
De satte sig och började äta. Rose var så himla snäll och hämtade mat till Lily. Rose hade fått höra hela berättelsen ca klockan tre på natten då Lily vaknat igen och behövde prata, så Rose ville hjälpa Lily så Lily slapp se Scorpius.
Rose förstod varför Lily hade gjort det, men led ändå med henne. De hade nyligen fnittrat åt det att det var som Romeo och Julia, men detta var ju nästan värre på nått sätt... Oh, komplicerat!
När Lily satt där så kom helt plötsligt en välkänd svart uggla flygandes till Lily.
Lily tog plågat emot de tre brev som ugglan kom med.
Suckandes öppnade hon det första brevet. Ett kort brev var det men hon blev rörd av det...
"Kärleken är som en fågel håller man den för hårt dör den och håller du den för löst flyger den iväg…"
Lily tittade plågat ner på brevet och sedan på Slytherinbordet. Han kunde skriva fint, men bara så lite för att de gjort slut? Han vill bara ha en tjej och få häftigt rykte! Eller nåt...
Lily öppnade det andra brevet. Det var lite längre och romantiskt.
"Tårarna rullar sakta på min kind. Jag tänker på dig och att jag aldrig kommer att få dig. Jag känner klumpen i halsen, nu är det inte tårar längre utan gråt. Gråt som håller på att trasa sönder den del av mitt hjärta som fortfarande är helt."
Lily blev väldigt rörd av det! Hon suckade och tittade mot bordet med de gröna banderollerna över.
Ingen ögonkontakt med honom...
Hon suckade igen och öppnade det tredje brevet som var jätte långt! Romanlångt kändes det som!!!
"Jag ville hålla din hand, visa att min kärlek var sann. Vi skulle ju hålla ihop, älska varandra. Det var det jag ville & kämpade för. Det var dina känslor som försvann, inte mina, mina känslor består. Det kommer alltid fattas bitar. Du ska gilla mig tillbaka, göra mig glad, få mig att känna på det sättet som du endast klarar av. Bara titta på mig, & kanske le lite grann. Det är bara du som får mitt hjärta att smälta, smälta för dig. Äkta kärlek var något som jag inte trodde fanns. Du var min en gång, men nu är turen någon annans. Hur fan ska jag göra för att lyckas övertyga dig? Det gör så ont att blicka tillbaks, då när jag betydde nått för dig. Det är över nu, jag måste fatta. Bara förstå, att det var nog aldrig meningen att det skulle bli vi två. Men vad ser jag i dig? Som ingen annan ser, varför kan inte jag glömma även om jag inte vill mer. Jag ville släppa taget! Bara låta allt flyga iväg, bara försvinna, bara gräva ner sig i en annan värld. Men du sitter fast inom mig, du håller dig fast. I mina ögon kommer du förbli vackrast! Jag ser mig nått i dig, men jag kan inte fatta vad det är. Snälla säg att du älskar mig, säg att känslorna finns där. Du är speciell på nått sätt, jag vet det är så. Jag behöver dig, det kommer alltid vara så. Jag vet jag kanske är fel, jag kanske inte var den rätta. Men är det något du inte vill så måste du berätta. Men det var försent, mina chanser rann ut i sanden. Jag tappade taget. Jag saknar det vi hade, jag saknar sättet vi såg på varandra, allt som vi hade. Men som jag uppfatta det som, så var felet jag. Fan, stunderna med dig var underbart! Jag ska ta mig ett steg, låta livet börja om. Måste glömma allt det där som jag fick uppleva en gång. Jag ska minnas det med glädje. Jag måste acceptera att nu slutet har kommit. Men jag har gråtit mina tårar. Du gör mig lika glad idag, bara så som en person kan. Som jag har sagt tidigare till dig, att du var allt för mig. Känslor kan försvinna, känslor kan bestå, det kommer alltid vara nåt mellan oss som jag aldrig kan förstå. Jag vill inte göra misstagenännu en gång."
Nej! Hur kunde hon gjort slut med HONOM!?!?!? Han... Han... Älskade henne!

Okej, långt? Sorry om ni inte orkar läsa det, men bara kände att ha med detta! Tyckte personligen det var romantiskt och fint detta kapitel... Men kommentera gärna!!! Mer än ett ord Och så ni vet är det inte jag som skrivit dikterna Hittade dom och tyckte de var SÅ fina!!!!
Ha det gött nu och ses! ♥

aww, stackars scorpius, hoppas att allt blir super mellan dom igen