När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Xenia suckade när klockan ringde, helst hade hon velat sommna om, men en ny skoldagväntade.
Hon gick in i duschen och duschade av sig, och undrade om hon skulle chocka folk genom att sätta på sig en kjol.
Hon flinade lätt detvar inte många som sett henne i kjol förr det kunde vara kul.
Hon drog på sig kjolen och knästrumporna som hörde till skoluniformen, sedan en vanlig skjorta med Gryffindor emblemet på.
När hon hade borstat igenom sitt långa svarta hår lät hon det hänga fritt och gick ner till salen där hon såg Fai sitta ensam.
Hon suckade lätt ochsatte sig vid honom.
- Du Fai förlåt för igår, jag vet att det inte är ditt fel, sa hon soch log.

Fai tuggade ointressant på smörgåsen och just nu ville han hem. Han ville vara nån stans där folk pratade med en och tyckte om en. Han vände sig om mot Xenia när hon kom in och log
"jag vet det och det gör inget, jag blev bara lite ledsen" sa han och log stort. Han behövde inte visa hur ledsen han blev

Xenia såg på Fai och skakade på huvudet.
- Det gör visst nått, jag skulle inte ha gjort det.
Och jag är ledsen att jag gjorde dig ledsen, jag trodde inte att du skulle ta det så hårt, förlåt, sa Xenia och gav honom en kram.
- Fai, varför ljuger du jämt, du ler jämt fast du inte menar det, sa Xenia alvarligt och granskade honom.

Fai log lite och "nej det gör det inte, och klart jag blir ledsen när min bästa vän skriker åt mig" sa han och besvarade kramen och slutade le sen och undek hennes blick "Jag menar visst mina leende" försökte han protestera, han ville inte prata om det. han ville inte berätta för nån, han ville inte oroa dem de hade tillräckligt att tänka på som det var

Xenia log lite och såg på Fai.
- Snälla Fai jag har kännt dig så pass länge att jag vet när du inte menar saker.
Jag har vetat länge att du inte menar dina leenden, eller ljuger när du säger att det inte är något.
Jag ville bara att du skulle berätta det själv, men det gör du aldrig, det är därför jag frågar, sa Xenia och såg på honom.

Fai gav Xenia en allvarlig blick. han gillade inte när folk ville veta hur det var med honom. han hade helt enkelt levt hela sitt liv så och han föredrog det så. han ville inte att folk skulle se medlidande på honom eller försöka hjälp honom genom allt. han ville helt enkelt inte tänka på det alls. han ville inte berätta om mardrömmarna eller hans planer på hämnd. han skakade på huvudet
"Om du verkligen är min vän så frågar du inte" sa han allvarligt och log inte "då låter du det bara vara" sa han och reste sig upp "jag behöver vara själv en stund" sa han utan att se på henne. han styrde stegen mot skogen och gick in till en glänta han hittat för många år sedan och satte sig ner. han låg och funderade på som så många gåner innan hur han kunde hämnas på Draco

Xenia suckade när hon såg att Fai lämnade matalen.
Så här vardet jämt, frågade man något så slöt han sig som en mussla.
Xenia tog försig av frukosten ochbörjade långsamt äta utav den.
Sedanställde hon sig upp och började gå mot svartkonst klassrummet, hennes älsklingsämne.
Blickarna följde efter henne ut ur matsalen, folk var minnsan inte vanatt se henne i kjol.

Fai undradehur han skulle få tag på Draco? han kunde självklart bbeodra honom att komma till honom men det var inte lika roligt. han ville göra det emd överraskning. han reste sig upp och skakade på huvudet och satte på masken och log. han gick mot lektionen som han redan visste hade börjat och hade det inte varit honom hade han fått kvarsittning. han slog sig ner en bit från Xenia, han klarade inte av henens blick just nu, eller henens frågor

Xenia såg på Fai och ångrade att hon hade sagt något, varför var hon tvungen att ta upp det?
De hade nyss blivit vänner och nu verkde det som om han inte ville vara med henne.
Xenia vände sig om och lyssnade på någon ny torteringsförbannelse, några hade kommit fram till och som vi skulle öva på.

Fai lyssnade på ett halvt öra, han kände redan till förbannelsen, men det var väll inte så konstigt egentligen. han tog upp sin stav och viftade ointressant med den. han vägrade använda förannelsen på nån av sina klasskompisar. han bestämde sig för att inte göra något alls under lektionen
"Ska du inte öva?" sa professor Zedd
"Jag kan den redan" svarade Fai kort och läraren nickade och gick iväg. Fai la huvudet på bänken och ångrade att han hade varit så hård mot Xenia, men han gillade inte att prata om det och det visste hon