(PM) En mugglare på Hogwarts

Klart det inte gör något ^^ Det är ju din ff och du bestämmer så att säga C: Jag är säker på att det du väljer att göra kommer bli bra C:

Håller med
du bestämmer

vvad bra! då gör jag så!

okej
längtar efter att få veta hur resultatet blir

Längtar!!!

Lupin fortsatte berätta sin varulvs-historia. Som tog otroligt lång tid enligt mig. Trots att han med instruktioner från mig skippade de oviktiga delarna. Till sist kom han till biten när Harry sa,
”Det är därför han inte kan tåla er? Eller hur, Professor Lupin?”
Jag höll andan och väntade.
”Det stämmer.” och trots att den hemskt kyliga rösten gav mig kalla kårar så andades jag ut så tyst att ingen hörde det.
Hermione skrek till. Eller… jag visste inte om man kunde kalla det skrik. Det var mer som ett pip. Men Black hoppade däremot upp på fötter och Harry såg mycket riktigt ut som om han precis fått en mycket stark elektrisk stöt.
”Den här låg vid foten av Det piskande pilträdet.” sa Snape och slängde manteln åt sidan. Detta gjorde att jag fick en liten chock när jag såg ner på mina fötter och… ja, inte såg mina fötter.
Medan jag hade varit upptagen med mina fötter hade Snape sagt sitt och Lupin hade börjat prata,
”Severus, du misstar dig!” försökte han, ”Du måste hörapå hela historien... Om du bara lyssnar på mig. Sirius är inte här för att mörda Harry, han är…” Sape avbröt honom och sa leende, ”Det blir två personer istället för en som ska till Azkaban i kväll. Det ska bli mycket intressant att se Dumbledores reaktion. Han trodde verkligen på att du inte skulle skada någon, Lupin. Så säker på att du var en tam varulv…” Jag slöt ögonen. Det var nu Remus Lupin skulle göra ett stort misstag.
”Din dumbom. Är verkligen en gammal skolpojksrivalitet nog för att skicka två oskyldiga män till Azkaban?” trots att orden inte var samma som i boken så var Snapes reaktion definitivt det. Ett högt pang hördes och när jag öppnade ögonen igen låg Lupin på marken med tunna rep omkring sig som hindrade honom att röra sig. Då såg han på mig för första gången sedan Snape hade kommit in. Våra ögon möttes och i hans ögon såg jag först smärta från repen, sedan verkade han förstå något och tillslut ilska, och ilskan var riktad mot mig.

SUPERBRA spännande ^^

jättebra

superbra

meeeeeeeeeeeeeer