(PM)Jag hatar din blotta existens

^Gör så. Det vore jättebra.

Haha, FK-OLA är expert på listor!
Det där med att väcka dem vid sju på en lördag kan ni dock glömma. SAGOBOK behöver sova för sin SAGOSTUND.
Annars är jag med på planen!

Sant. Du behöver nog sova din skönhetssömn, som alla andra dödliga.
Vad tror du om att väcka dem halv sju på kvällen då?

Listor är (kanske) på väg.

Sover de redan då?
Listor! ♥

Förlåt. Jag ursäktar mig med att jag ska gå och lägga mig nu.

Vad är ca??

Catterholts Armé. Det är vår hämndaktion mot Nadine och CO.

Kan man bli med i ca?? Jag vill hjälpa!!

meeeer

Ofc, du kan gå med.
Jag hann inte fixa klart listorna igår, men de kommer troligen idag.

Jean
Jean kastar en snabb blick på sitt armbandsur förvånas över att klockan har blivit så mycket. Nästa lektion skulle börja om två minuter inser Jean där han ligger på mage i gräset under körsbärsträdet och försöker få lungorna att funka som de ska igen.
Han behöver inte använda en spegel för att inse att han har skrapat upp hela ansiktet, men det är ingenting som bekymrar honom. Vore det inte för att han säkerligen skulle bli skickad till sjukhussalen skulle han gå så här ända tills såren läkte utav sig själva.
"Episkey", mumlar Jean tyst och vidrör lätt såren i ansiktet och på armarna. "Reparo", säger han sedan och pekar på sin skoluniform. Siden kanske inte var det bästa att klättra i, men om man inte hade tid att byta så fick man ta det som bjöds.
Precis som varje gång Jean använder Reparo tänker han tillbaka på den dag han först klarade den, den dagen som farmor gav honom hans belöning för det. Det hade varit en väska, en axelväska som gick i färgerna svart och vitt, och som Jean nu mera använder som skolväska. Det gick knappt att se på väskan att farmor hade sytt den själv, utan magi såklart eftersom farmor hade någon sorts policy att använda magi så lite som möjligt, men Jean vet att hon har gjort det. Han hade ofta suttit bredvid när farmor sydde, och på något sätt hade han lärt sig att se de unika dragen i just det som hon sydde och memorerat varenda rörelse och vartenda steg i det som hon sydde. Väskorna måste hon däremot ha sytt i smyg, kanske när Jean hade gått och lagt sig. Han känner sig fortfarande en aning skuldmedveten när han tänker på hur sent hon måste ha suttit uppe varje kväll för att få väskorna färdiga i tid.
Om Jean älskade väskan som farmor hade gett honom så älskade han det som hade legat i väskan ännu mer. Det var en bok, en väldigt tjock bok fullproppad med olika trollformler. Jean hade fortfarande inte provat alla, och som farmor hade sagt när han först slog upp boken: "Vissa av de där trollformlerna är inte till för att provas".

"Där hade du allt riktigt tur Catterholt!" Säger professor Dijan i en bannande ton men Jean kan se att han som vanligt har glimten i ögat. Jean säger ingenting och skyndar sig inte heller, han går med rak rygg och sätter sig vid den enda bänk som är ledig. Med andra ord i en av mittenraderna längst mot den vägg som inte har något fönster. Under tiden hör han hur professor Dijan sätter nyckeln i nyckelhålet och låser klassrumsdörren. Det var en nyinförd regel - den som kom för sent till en lektion fick inte komma in alls.
"Jaha, idag, och några veckor framåt, ska vi börja jobba med ett nytt ämne inom ämnet Konst. Det är ett ämne som väl egentligen inte räknas till den riktiga konstkretsen, men det finns ändå med på er terminsplanering eftersom det kan vara bra att kunna. Jag pratar självklart om sömnad", säger professor Dijan och tystnar för att vänta på att stönen ska tystna. Jean själv säger ingenting, han vet faktiskt inte om han tycker att det ska bli jobbigt eller inte. "Stöna ni! Men tänk den dag då ni, närvaro av ett gäng mugglare spräcker era byxor och inte kan använda magi för att laga dem. Den dagen kommer ni att lovprisa mig för att jag lärde er grunden inom sömnad!"