@ Intresseklubben antecknar

09/01/16

Do you ever feel like you're being used in some sort of way? As in life in all is just a metaphore for something entirely else. As if we're just living for someone else. Like we're dolls in a stupid game or chess pieces on a rusty, old board?

Why do people have feelings? Why do we feel ashamed when people laugh at us? Why do we care what other people thinks of us? Why do we even care about anything?

People are afraid of dying. That's a simple fact. We don't know what happenes once all is shut down. Does our brains still work? Will we still be able to think? Talk? See? Hear? No one knows. What if all of this is just a huge test until the very real world?

I have a tendency to get out all of my rage by writing it all down. I don't know what to say about life right now. I try not to take stuff personally or even react when people say they don't like me. Sometimes it's hard. Today it was hard. Because i didn't see the reason. What is the reason? Is there any? Probably.

MTEL
Mejmejhs are funneh!

Äh. Du är skitsnygg! Hoppas det går bra med ansökningen. Bibliotek är mysigt att jobba på! ^^

Den här kvällen blev speciell, hah... När jag var på väg att gå och sova så ringde det på dörren och nu sitter vi och festar med herr Jimi. Spännande!

Vilken dömmande ton om seriemördare.

Är tillbaka i mitt kollektiv efter att ha hälsat på familj 3 veckor. Det känns som en annan dimension, minst! Sitter och småflirtar och äter julgodis med min vän i skenet av ett penisformat ljus. Life could be worse

Aw, okej.
Men såhär då:
En fängslad seriemördare som sitter snällt och fint i sin cell och äter äppel.
..och tittar förstulet ut på vakterna som går förbi.

När försvinner jultemat egentligen? På onsdag eller?

Hoppas det :3
Hehe... Först var det fint. Sen efter jul blev det lite... Jobbigt xD