Sjunde året på Hogwarts

(Natti natti mitt hjärta så hörs vi snart ♥ )

"Severus brukar sitta vid min säng när jag gör något sådant här dumt, du måste lära dig att släppna av. jag är en Riddle och jag klarar mig alltid" sa jag lätt
"en dag kommer de där orden bli din död" sa Severus och log faktiskt lite lätt
"Ja Draco förväntade jag mig inget annat av. och vad trevligt att ni båda lever. vad samtalade ni om då?" sa jag och log utan att visa hur förvånad jag egentligen blev

- Jag tror jag också får börja att använda den där meningen, jag har överlevt ett antal gånger nu fast jag inte borde, sa jag med ett flin och besvarade sedan hennes fråga.
- Vi pratade om mig för det mesta och lite om dej, och död är jag inte än så jag borde ha klarat mig hyfsat, sa jag och flinade.
- Och sen bjöd han oss på mat, sa jag lätt som om det var det naturligaste i världen.

"Nej det är min menning! du får komma på en egen" sa jag bestämt och Severus log lite och jad la åter huvudet på sned
"Se jag säger att han är snäll, nar han vill" sa jag glatt
"Jag är kvar i rummet" sa min far
"Ja jag vet det." sa jag och han satte sig på min säng
"Gör aldrig om det Cara!" sa han bestämt
"Skrämde jag mörkrets herre?" sa jag roat
"Det är väll klart du gjorde! behöver du ens fråga!" sa han
"Nej inte egentligen, jag är verkigen ledsen att jag orsakade så mycket problem" sa jag sorgset
"Det är ingen fara huvudsaken är att du mår bra" sa Draco och jag log
"Finns det någon mat till mig?" sa jag och pappa hämtade en tallrik och jag åt upp maten.
"Nu vill jag sova lite. försök vara snäll och försök att inte läsa deras tankar! och du kan fråga mig i stället för att fråga ut mina vänner" sa jag till min far och kröp ner i sängen och slöt trött ögonen

Cara kröp åter ner i sängen, och jag satte mig på soffan.
Jag suckade ut av lättnad glad över att hon mådde bra osh att hon var sig själv.
Jag såg ut genom fönstret det hade mörknat utanför.
Jag gäspade till och la mig ner och hoppades på att Voldemort skulle hållasig lugn för jag var så trött.
Jag slöt ögonen och lyssnade på den sprakande brasan innan jag somnade.

(välkommen tillbaka ♥ hur har du haft det?)

(Voldemort)

jag kände en enorm lättnade när Cara var okej. jag ställde mig upp och såg ett hennes vänner sov, Severus gav mig en blick och jag visste att han skulle sitta där hela natten och roppa på mig i fall det var något. jag lämnade rummet och återvände till mitt eget och satte mig med några raporter

( Tack ♥ Jodå kul, fast det blir nog roligare nästa gång då jag är mer inne på hur man gör och inte sitter tyst hela tiden du borde testa )

Jag vaknade upp ur en orolig sömn och såg att Voldemort lämnade rummet.
Och jag kännde hur jag slappnade av, jag mötte Severus blick.
Men han sa inget så jag förstod att allt var i sin ordning.
Så jag lade mig åter ner på soffan och somnade inom några sekunder.

(Vad kul att du hade kul nästa gång kan vi kanske åka tillsammans? ♥ )

(Cara)

jag slog skrämt upp ögoen och Severus såg lugnt på mig och jag andades ut
"Vad är klockan?" frågade jag tyst för att inte väcka de andra
"fyra. försök sova lite till" sa Severus mjukt men jag skakade på huvudet
"Nej jag kan inte." sa jag och satte mig upp i sängen och han gav mig en undrande blick
"Mardröm bara ignen fara" ljög jag, Severus förstod att jag inte talade sanning men sa inget.
"Jag hämtar frukost till dig" sa han och jag log tacksamt och såg efter honom när han lämnade rummet. Draco och Laura sov och ja glog lykligt

( Ja det kan vi, det blir säkert roligare då om du är med )

Jag vaknade av att dörren slogs upp och att någon gick ut.
Jag försökte att inte bry mig om det, utan försöka sova om.
Men jag hade fått en förskräcklig huvudvärk, förmodligen eftersom jag hade spänt mig hela tiden undertiden Voldemort var i rummet.
Jag vände mig försiktigt om för att inte väcka Draco och såg till min förvåning att Cara var vaken.
- God morgon, hur mår då?, viskade jag till henne och satte mig upp.

(Ja kanske det :d det beror väll på hur bra jag är xD)

jag la huvudet på sned och log mot Laura
"Jag mår väll bra, bara on i huvudet och...nej det var inget" sa jag försiktigt "Jag väckte dig inte va?"
Severus kom tillbaka med lite frukost han log åt mig och sedan åt Laura och slog sig ner
"Severus du behöver sova" sa jag allvarligt
"Nej, jag sitter här tills du mår bättre." sa han bestämt
"Kan du åt minstonne lägga dig i soffan en stund? jag vill inte att du ska bli sjuk med" jag såg på honom och han var på väg att säga i mot. "det är en order!"
"Som du vill" sa han och bugade och vi båda hatade när jag använde ordet order, men Severus visste att han behövde sova. han la sig trött ner på soffan och trollade fram en filt och somnade, jag åt lite frukost och vände mig mot Laura
"Vill du ha?"

( Det går säkert bra, är man nån som inte har så stor roll så funkar nog det mesta )

- Nej, du väkte mej inte det var mer Severus när han gick ut genom dörren.
Och sen kunde jag inte domna om eftersom att jag har en hemsk huvudverk, sa jag och klev upp ur soffan så att Severus kunde lägga sig.
- Ja tack, jag undrade just när du skulle fråga, sa jag och log och kröp ner i sägen bredvid henne och började äta lite grann.
- Så vad var det mer än huvudvärk som gör att du är vaken då?, sa jag och såg på henne med granskande blick.