Life - Lupple & Medi PRS

Ethan nickade.
"Mat först sen koja med chops." Sa han och nickade med en vänlig ton. Han hällde upp läsk och räckte över glaset.
"Så du är så duktig. Visst är Miss Olivia duktig som lagar så god mat åt oss?"

Hon tog emot glaset och tog några ivrigare klunkar och nickade. "Hon är väldigt duktig. "Viskade hon och såg på honom. "Det är väldigt gott. "Sa hon ärligt och tog lite av maten med ett leende.

Han log mot henne och började äta av sin mat.

Olivia ställde disken i diskmaskinen och såg upp mot Gabriel.
"Åh det var väl bra att hon har ätit?" Viskade hon tyst och log med ett svagt leende.

Gabriel nickade leendes. "Hon verkar mycket piggare. "Log han och smekte hennes kind. "Vad tänker du på?" Frågade han och såg på henne.

"Åh inget. Tänker på om vi kommer få ett sådant vackert barn som Rose. En son lika snäll som Ethan." Hon log mjukt.

Gabriel såg på henne med ett höjt ögonbryn. "Åh wow, då undrar jag vad du tänker på när du tänker. "Log han skämtsamt men blev snart allvarlig. "Vill du bara ha två? "Viskade han och smekte hennes rygg lätt.

"Klart jag vill ha fler. Jag vill fylla våra liv med små mindre liv." Hon skrattade svagt och nickade.
"Det kanske är smart." Viskade hon och kysste honom.

Ethan lade ner besticken och log.
"Ska jag börja med kojan nu?" Viskade han mot Rose.

Gabriel log stort och nickade. "Åh jag med. "Viskade han och besvarade hennes kyss. Smekte henne varsamt över ryggen och upp mot hennes hår.

Rose skakade på huvudet. "Nej vi ska bygga tillsammans. Måste äta klart. "Förklarade hon och tog de sista köttbitarna på tallriken och drack upp drickan och hoppade sedan ned på golvet för att leta material till kojan.

Hon vände sig om och flinade.
"Vi kan sova på soffan? De små behöver kanske egentid däruppe?" Hon log och drog honom mot soffan.

"Okej vi bygger tillsammans. Det blir ju bäst så." Han lade undan tallriken och han tog täcket och lade det på golvet och flyttade madrassen och log.
"Ska jag hålla upp den så Rose får kojan och jag är kojan?"

Gabriel flinade till och nickade. "Vi kan sova i skogen om det skulle vara din önskan. "Viskade han och följde roat med mot soffan. Satte sig ned och drog ned henne i sitt knä och kysste henne. "Men vi kanske inte behöver sova riktigt än?" Sa han hoppfullt.

Rose fnissade. "Bygga tillsammans. "Log hon för att sedan fundera på hans förslag. "Nej. Du ska ju också vara i kojan. "Viskade hon och gick fram till en stol och drog ut den. Hon studerade skrivbordet och nickade. "Här lägg täcket här. "Förklarade hon noggrant och visade med handen över stolsryggen och skrivbordet.