Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Jag tänker att vi kan ha fisk till middagen." Hon tog plankan igen och tog upp sin kniv innan hon satte sig och började arbeta. Hon såg upp efter tio mminuter oc reste sig upp.

"Det ser bra ut i matsalen nu.", sa Ethan till Kiliah när han kommit tillbaka från däck. "Har du lyckats att fånga någon fisk?" Han blickade mot nätet och gick fram till kanten av skeppet för att stödja sig mot den och se över vattnet. Det var omöjligt att se. Vattnet var för mörkt och de rörde sig så snabbt framåt. "Männen börjar bli rastlösa.", mumlade Ethan och såg mot de andra i besättningen som satt sig tillrätta på olika ställen på däck eller försvunnit ner för att vila sig.

Hon såg på honom med putande underläpp.
"Jag orkar inte ddra upp nätet själv. Jag behöver hjälp." Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Men lägg fisken på grillen i tio minuter så borde det vara bra sen." Hon nickade och tog tag i repet.
"Kom igen."

Ethan skrattade. "Du jobbar för hårt, Kiliah. Om du vilade dig mer skulle du ha mera kraft." Han greppade tag i nätet och drog upp det tillsammans med Kiliahs hjälp. Han flåsade av ansträngningen men såg till sin lycka att därinne fanns det fisk som sprattlade och kämpade för livet. "Jag tar med mig de till köket, ska bara hitta något att stoppa fisken i." Ethan kom upp på fötter och hämtade en hämtade en låda för att stoppa ner fisken däri. "Jag går ner nu." Han flinade mot Kiliah och gick sedan ner för att se efter maten.

"Jag jobbar faktiskt med något åt Sammi." Hon såg på honom och gav honom en kyss innan hon vinkade av honom.
"Se till att fisken blir god då min älskade pirat."

Roy hade sett på och gick fram för att samla ihop nätet. "Jag tar det här tillbaka till förrådet. Oroa dig inte, Kiliah, Jag tar hand om det." Han böjde sig ner för att plocka upp det tjocka nätet. "Hur går det med plankan? Har du börjar arbeta på den?" Han såg på henne med en vänlig blick. När han hörde Sammis röst blev han påmind om sin egen familj och kände sitt hjärta ta ett extra skutt. Han saknade sin lilla familj så.

Hon såg upp och torkade svetten ur pannan och visade. Det såg mer ut som ett svärd nu och hon log.
"Jag tycker att det går braa. Vad tycker du själv?" Hon reste sig upp och såg mot John.
"Hur går det?"

Roy hade samlat upp nätet i sina armar och ögnade träsvärdet som Kiliah hade karvat själv. "Det ser fint ut. Du har många talanger." Han ursäktade sig för att gå ner med nätet.
John kom över för att själv ta sig en titt på Kiliahs skapelse. "Vad har du där? Åh, ett svärd! Kolla, Sammi!" Sammi verkade upptagen med att se var de andra tagit vägen. Han hade sett sin pappa och sträckte sig efter han, men när han var utom synhåll snyftade han och började att gråta. "Såså, Ethan är inte långt borta. Han kommer snart, titta här, sa vad Kiliah gjort åt dig." Han pekade på träsvärdet Kiliah gjort och Sammi såg skeptiskt på det.

Hon log och såg på John.
"Inga riktiga svärd på ett tag. Provsvärd först." Hon såg på svärdet och log.
"Jag ska försöka lida handtaget som han inte gör sig illa." Hon kysste sin sons kind.

Ethan visade sig i öppningen ner till däck. "Kom och ät nu, middagen är serverad."
Han torkade bort svetten i pannan med handleden för att sedan vända sig om och gå före de till matsalen där han fått hjälp av några från besättningen att duka fint åt de. De hade tänt ljus, lagt porsin och besticken fint. Mitt bland allt porslin och bestick stod den varma maten. Det såg inbjudande och trevligt ut.
Ethan satte sig ner till bords.
"Sammi, då.", sa John som hade hoppats att han blivit glad över sin present. "Han kommer förstå när den är färdig. Kom nu så äter vi mat."