PRS Lupple & Medi

Willow log mot honom och tog hans hand och kraksade framm ett skratt.
"Vad hände?" Hon såg på sin arm där blåmärken prydde hennes arm.
"Jag är så öm och halsen svider." Hon lutade sig mot honom.
"Tur att jag har dig."

Han satte sig på sängkanten och kramade hennes hand försiktigt.
"Vi var på väg hem från England. Vi alla blev drogade och du blev tagen. En kort stund. Men du är hemma nu." Sa han och svalde hårt.
"Du har varit med om så mycket."Viskade han och smekte hennes hår sakta.
"Du kommer alltid ha mig." Log han och fiskade upp hennes halsband.
"Vill du hålla den ett litet tag till?" Frågade han och nickade mot ringen.

Hon lyssnade på honom och höll hans hand och nickade.
"Ja det vill jag. Jag vill ha dig så nära jag bara kan." Hon såg ner och log.
"Snygg tröja. Din?" Hon pekade på honom.
"Så vi är hemma?" Hon lät förskräcklig och hon lade handen mot halsen och lutade sig tillbaka.

Dorian skrattade mjukt och nickade.
"Okej, håll den säker bara." Log han och pussade hennes panna försiktigt.
" Det är min. Gillar du den?" Flinade han och nickade sedan.
" Vi är hemma, se dig om. Du känner igen detta rum."Log han och smekte hennes kind försiktigt.
"Ansträng inte rösten. Vill du att Tristan ordnar med lite choklad?" Sa han och såg på henne.

Hon skulle säga något men så nickade hon och gestikulerade en kopp och drack och sedan nickade hon igen. Sen pekade hon på nålen och sedan sig själv. Hon ville att Alex skulle komma. Sedan pekade hon på blodpåsen sen på Dorian och sen gjorde hon en drickande rörelse. Hon log utmattad och puffade upp kudden innan hon sjönk tillbaka.

"Okej fröken teckenspråk, choklad till dig, och Alexander och så ska jag dricka blod?" Flinade han och kramade hennes hand.
"Kommer strax." Log han och gick ut från rummet och ned till köket.
"Alexander, hon vill ha dig." Sa han och log och såg sedan mot Tristan.
"Choklad min bror. Hon är vaken. " Log han glatt innan han tog fram blod och värmde påsen i micron för att sedan hälla över det till en kopp.

Hon skrattade och lade handen över munnen och rodnade och såg efter honom.

"Det ska bli. " Han ställde sig och gjorde en kopp choklad och ställde ner den på en bricka tillsammans med en bulle och vände sig om.
"Tar du med den här upp?" Han log mot honom.
"Jag vill inte anstränga henne."

"Jag fixar." Sa han och flinade och ställde sin kopp på brickan och bar upp det och var snabbt tillbaka i rummet.
Alexander gick in efter honom.
"Min sköna, hur är det?" Log Alexander och gick fram och tog hennes ena hand medan Dorian ställde rätt brickan och flyttade undan koppen med blod och tog några klunkar.

"Jag mår skit." Hon lät dålig och såg på honom. Hon hade fått tillbaka lite av färgen och hon skakade på huvudet.
"Ingen resa igen på flera månader tack." Hon såg oroad ut.
"Jag känner mig så sjuk. jag känner mig.." Hon hulkade.
"Nä jag mår.."

" Ingen mer resa." Sa Alexander och nickade sakta.
"Jag vet. När vi fick tillbaka dig var du medvetslös så detta är en förbättring. "Sa han ärligt och studerade henne.
" Det är bara att vila, försöka äta och dricka. Jag ger dig självfallet dropp. Du kommer bli bra men det kanske tar tid. Det är inte bara fysiskt du blivit dålig utan även psykiskt." Sa Alexander och gav henne ett sorgset leende.