prs yehet & kkaebsong

Fingrarna rör sig upp mot de mörka, lena lockarna när de gräver ner sig.
"Du kan aldrig säga det alldeles för ofta," påpekar Joshua viskandes med blicken djupt insjunken i den andres. " Men jag älskar dig också." Ja, det gör han definitivt. De små pussarna får huden att kittla, och när deras läppar sedan stöter på varandra igen, kan sextonåringen inte låta bli att le. Utan någon oro alls besvarar han kyssen. Nej, han har aldrig varit så säker, han älskar Zihao.

”Då gifter du dig med mig när du blir myndig då?” Frågade Zihao mumlandes mellan kyssarna. Sjuttonåringen tänkte inte riktigt igenom vad det var han egentligen yttrade. Han hade bokstavligen precis friat till Joshua, som den stora idiot han var. Visserligen skulle han ha bundit till den andre utan tvekan, men var det ändå inte lite för tidigt? För desperat? Långsamt spärrade han upp de mörka ögonen mer och mer, tills de blev stora som två tefat. ”Åh, herregud”, utbrast han och lutade sig bakåt med ett ryck, gömde det rosiga ansiktet i händerna. ”Fan, fan, fan.”

Ögonen spärras upp av chocken som kommit med orden. Joshua kravlar upp från sin plats i sängen, ögonen lika stora som Zihaos, som tefat. Sextonåringen drar händerna över ansiktet, även om han inte vill att den äldre ska må dåligt över vad han sagt, så kan han inte hindra sig själv från agera på det sättet. Han är sexton år, for christ sake.
"Jag..-" nej, gryffindoreleven har ingen som helst aning om vad han ska säga. Med ett litet, lätt skratt tar han Zihaos händer i sina. "Jag förstår att du inte riktigt tänkte igenom det där Zihao.."

Nej, han hade absolut inte tänkt igenom de orden innan de lämnat hans läppar. Zihao skakade på huvudet, utan att ta ner händerna från ansiktet.
”Nej, det där tänkte jag verkligen inte igenom”, viskade han, rösten knappt i stånd att bära några ord. ”Förlåt, det var jävligt dumt av mig..vi borde bara glömma det.” Ett väldigt bra förslag som knappast skulle fungera i verkligheten. Orden hängde fortfarande kvar i luften som tjock dimma, och det skulle de troligen göra resten av dagen. Man kan inte be någon att gifta sig med en för att sedan bara trycka bort det ur tankarna.

En djup rodnad stiger över Joshuas ansikte, visserligen kanske han skulle ha sagt ja om de varit äldre, men nu är det ju ändå så att han är sexton.
"Du," börjar han tvekandes och försöker få bort den äldres händer från hans ansikte, så att sextonåringen kan se honom i ögonen. "Om vi varit äldre, och inte lika unga och dumma, kanske jag skulle ha sagt ja till det förslaget." försäkrar Joshua och kramar om Zihaos händer. "Känn dig inte dum för att du sa det, okej?"

Kanske? Zihao stirrade snett ner på deras händer med ett tomt uttryck skrivet över ansiktet.
”Om älskar mig lika mycket som du gör nu, hade du ändå sagt kanske?” Frågade han, rösten alldeles tom på känslor. Nu tolkade han troligen den andres ord helt fel, då de egentligen inte var något annat än positiva. Men den lilla rösten i huvudet var där och viskade osanningar till sjuttonåringen igen. Tänk om Joshua aldrig skulle vilja ha någonting så pass seriöst mellan dem? Att han kanske aldrig skulle kunna tänka sig att spendera sitt liv med någon så problematisk som Zihao.

"Zihao, jag är sexton. Att ens tänka på giftermål just nu går bara inte.. jag kan inte se in i framtiden." Viskar Joshua och kramar om den andres händer. Rösten Zihao har får honom att rysa till, det tomma ansiktsuttrycket får honom att känna sig fylld med skuld. "Jag vet inte hur jag skulle tänka.. Men ja, jag älskar dig något extremt mycket, och skulle inte avfärda frågan."

”Jag vet att du bara är sexton, men du är defintivt inte lika säker på mig som jag är när det kommer till mina känslor inför dig”, viskade han och gjorde en liten grimas. ”Du vet att det är sant, Joshua”, fortsatte han, strök försiktigt med tummarna över den andres händer innan han försiktigt lirkade sig loss. ”Det är okej..helt okej.” Zihao vände blicken upp mot taket och föll sedan tillbaka mot madrassen med en suck. Varför? Varför hade han varit tvungen att fråga en så dum fråga?

"Nej, nej. Du missförstår mig Zihao." Börjar Joshua i tyst stämma, kanske hann inte är lika säker på sina känslor, men han vet, till 100% att han älskar slytherineleven. "Det är bara att när jag lovar saker, så vet jag inte om de kommer att hålla.. Det är så många löften så bryts, och jag vill verkligen inte att våra ska göra det." Försöker sextonåringen och kryper ihop intill Zihao. "Jag är säker på att jag älskar dig, så sjukt mycket. Men.. av någon anledning går varje relation jag har med folk sönder förr eller senare."

Även om Joshuas ord inte riktigt läker det sår som öppnats inom sjuttonåringen, lindar han armarna omkring den andre och gömmer ansiktet i en av de smala axlarna.
”Din relation med mig kommer aldrig att gå sönder, jag kommer inte tillåta det att ske, okej?” Lovade han och slöt ögonlocken ännu en gång. ”Så länge du älskar mig och vill ha mig så kommer jag finnas här”, viskade Zihao därefter och hårdnade sitt grepp om sextonåringen. Om Joshua inte absolut ville bli kvitt honom, skulle han aldrig släppa taget.