PRS(Dragon Fantasy)

Stefan såg förskräckt på läkaren då han örfilade Ina och tänkte precis säga åt honom då barnen kom. Han stirrade på dem, som han inte sett något annat förut. Läkaren tog snabbt upp dem och lindade in dem innan han gav dem till Stefan. Sedan så började han ta hand om Ina.
Stefan såg tyst på sina barn, så vackra och så lugna trots att de knappt levt än. De hade båda mörkt hår men Inas ansiktsdrag.

Selina öppnade långsamt ögonen. Hon drog ett självande antetag. "Ian?".

Läkaren kallade in en tjänsteflicka som fick hämta fler handdukar, nu gällde det att rädda Inas liv. Hon blödde mycket och handukar som skulle stoppa blodflödet fick bytas. Ina rörde sig inte, vaknade inte blev bara blekare.

Ian såg på henne men satte sig plötsligt upp.
"Ina, något, kom." sa han panikslaget han brydde om sin fru men han kände att han höll på att förlora sin syster.

Stefan såg förtvivlat på Ina medan han vaggade barnen i sin famn. "Du måste rädda henne!" Du måste!" sa han till läkaren som ignorerade honom. "Jag ger dig vad som helst om du lyckas!".

Selina satte sig upp förvirrat och med ett plågat uttryck. Men hon sa inte emot utan började gå så snabbt hon kunde.

Ian såg på henne, "Förlåt älskade verkligen." sa han med något plågat över sig och de tog sig ner. Ian slog upp dörren och kom fram vid sängen.
"Ina, nej, nej inte Ina." sa han förtvivlat och paniken hördes, kärleken mellan syskonen.
"Så mycket blod, nej det får inte vara sant." kved han och föll plötsligt i gråt, darrandes.

"Jag ska hämta Selina." mumlade Ian darrandes mellan tårarna. Han kom fram till henne.
"Förlåt, men Ina." han fick inte fram mer utan föll i hysterisk gråt vid Selina innan han bar henne så hon skulle kunna komma till läkaren hon med.

Inas ögonlock fladdrade till lätt då blödningen äntligen hade börjat sina, ett tecken på att hon levde och läkaren andades ut.

Selina märkte inte mycket fören Ian lyfte upp henne. "Åh Nej" sa hon tyst och såg upp på honom. "Jag är så ledsen Ian...".

Stefan drog ett darrigt andetag, han var tvungen att samla sig för sina barn. Han såg ner på de och försökte trösta dem.

"Vad blev det?" hörs en svag röst från sängen Ina orkar inte öppna ögonen, men hon pratar, hon lever om än försvagad.

Då Ian kom in med Selina såg han lättat på sin syster, hon tala. Sedan lade han Selina i en annan säng och läkaren kom fram till henne.

Stefan stelnade till innan han fick fram ett lättat skratt. "Det är en pojke och en flicka Ina! Tvillingar!" sa han darrigt och kom fram till henne. "De är så vackra...De har svart hår..Men dina ögon och fräknar...".

Selina slöt ögonen och andades långsamt. "Det gör ont..." mumlade hon. "Hemskt ont...".

Ina fick ett svagt leende på läpparna, "Två, tvillingar." log hon och slappnade av. De behövde inte fler än två, två barn var gott nog.

Läkaren började undersöka henne och Ian tog hennes hand för att lugna henne.

Stefan la försiktigt dom vid henne. "Här är er mor" mumlade han och log han med. Alla levde.

Selina kramade om Ians hand och kved till igen. Läkaren såg orolig ut. "Barnet är friskt...Men jag vet inte säkert hur det är med din fru" sa han till Ian.