ORS

"Dan!", sen är hon borta. Vadå dagen? Dan? Va?
Sen fattar jag, Dan, min gamla kompis som försökte misshandla mig... Jag tvekar men vänder mig mot utgången och alla elever som skriker. Jag behövs här och han finns inte hos mig längre...

"MAMMA, PAPPA!" Skriker jag ursinnigt. "SVARA...MPHF.". Jag känner en kall hand tryckas mot min mun.

Jag springer ner och börjar trycka ut eleverna i dörren. De måste ut. Alla måste ut.

Uppe i sjukhusflygeln är det tomt sånär som på Mrs. Poop som förvirrat står och stirrar sig omkring. Jag suckar lättat, Dan är inte här.
"DÖDSÄTARE ÄR HÄR!", ropar jag åt Mrs. Poop och vänder om och springer ner för alla trappor och öde korridorer och ut genom porten. Inte ett spår av dödsätarna finns kvar.

Sedan tar denna någon ett fast grepp om min nacke och börjar, utan några som helst svårigheter, att gå med mig släpandes efter.
"Nej! Jolanda!" Hör jag Carlas röst bakom mig.
Dödsätaren för mig mot den stora porten, där alla elever är på väg ut. Han viftar ett slag med sin trollstav och elever skuffas våldsamt åt sidorna. Han ler kallt. "Tyckte väl att det var lite trångt.".

Jag drar upp en skadad etta. Halva benet är ett öppet sår och killen gråter. Försiktigt använder jag en enkel helningsförtrollning och drar upp honom på min rygg.
"Vi ska ut nu, håll i dig"

(Glöm vad jag sa)
En dödsätare kommer uttågandes genom porten med ett fast tag om Jolandas nacke. Jag flämtar till och utan att tänka mig för skriker jag; "släpp henne!"

Dödsätaren tar ingen notis om Cornelias rop. Han för mig vidare ut genom porten och vidare över gräsmattan.

"Accio kvastkäpp!", min kvast kommer mot oss och jag fångar den.
"Som sagt, håll i dig!", sen hoppar jag upp och flyger ut genom porten mot Hogsmeade.

*avsvimmad på golvet och bortglömd. Jag kommer dö :'|*