Vi som är osäkra på om vi är kära och på om våra eventuella förälskelser gillar oss tillbaka och är allmänt förvirrade

Henrik är en underbar kille osv

Today has been like:



Sen blev det lite:



Och nu så bah:

Känslor är ta mig fan en lustig sak. Ena sekunden är man all in, den andra är man ute. Av och på hela tiden. Jag blir så sjukt irriterad på mig själv.

Jag tvivlar inte på att jag gillar honom, för det gör jag, I really do. Men jag blir bara osäker på mig själv, och på hur han känner för mig.

Jag känner bara som jag alltid känner. Man kan inte gilla mig. It just doesn't make any sense at all in my head.

Och jag har haft vaddå? Ett förhållande. Och det var ju bara ett rent helvete. Och han gillade inte ens mig, och jag tror att jag tog det som ett slags bevis på att man faktiskt inte kan gilla mig.

Jag måste sluta tvivla på mig själv och försöka inse att man säkert kan gilla mig. Men det går bara inte.
Och jag är så sjukt rädd att det här kommer sabba allt för mig och göra mig ännu mer osäker och rädd för förhållanden....

I feel the same bro! ♥

Tuggrus

Let's be confused and insecure together! ♥

Jag har varit kär i en kille i min klass i tre år. Först nu det senaste året/slutet på förra året så har jag börjat få riktigt bra kontakt med honom och jag riktigt strålar av glädje. Men nu har han tjej..och jag som hela tiden hade känt att något var på gång mellan oss blev helt förkrossad. Han beter sig som om han vore intresserad men det verkar inte som han är det. Jag är så förvirrad som jag tror man kan bli. När jag tillslut bestämt mig för att gå vidare så gör han något som får fjärilen i magen att vakna till liv igen..men som sagt han har tjej och de känns som det är försent, men varför beter han sig på detta viset? Vet han om att jag är/var kär i honom? Och om han gör det så tycker jag att han är jävligt taskig som håller på såhär..förvirrad som fan. Vill släppa taget men lyckas aldrig.

Somnium; Yes!

Nej men i all seriousnes..

Jag är så allmänt förvirrad att det nästan inte är kul längre. För jag och min crush går en timme längre samma dag (vi gör det en gång i veckan för att prata om hur det går i skolan och shieet) och han går i en annan klass. Sen finns det en friendemy till mig som också går lika länge som oss på måndagar.

Under själva timmen brukar allt gå bra, men sen när jag och min crush går till bussen/väntar på bussen/är på bussen tillsammans så ska hon alltid vara där.. och tar plats, det gör hon.

Hon vet att jag gillar honom och hon är så himla dryg, för hon försöker bokstavligen få honom att dissa mig genom att flirta med honom 24/7, avbryta honom och mig så fort vi pratar om något.. och i värsta fall så ska hon tränga sig emellan oss hela tiden så fort vi går bredvid varandra eller något.

Jag är så himla trött på henne, varför kan hon inte bara acceptera att han och jag är så bra kompisar? Är hon bara så avundsjuk att hon inte kan stå or..?

Orkar inte -.-'

Det finns bara en sak att säga i detta läget: Välkommen till klubben

Fairy Tale haha, så du är i samma sits? Vi kanske kan ge varandra tips!