Life - Lupple & Medi PRS

"Det var väl inget? Steka kött och lägga på grönsaker. Det kan väl vem som helst göra." Hon log.

Ethan log och nickade.
"Då gör jag det. Kan se om jag kan få med mig något att dricka." Han lämnade rummet och kom ner.
"Vi är mer hungriga." Viskade han med ett leende.
"Hon ville ha mer."

Gabriel såg på henne. "Åh ja de flesta kan det säkert, men få får köttet såpass bra. "Sa han leendes och såg upp när Ethan kom ned.

Han log och nickade. " Det är väldigt bra. "Sa han och liksom verkligen strålade av lycka.

Han log och nickade.
"Jag skulle behöva hjälp. Kan jag få två glas i plast över en flaska med läsk? Kan klämma in den under armen." Han började lasta upp mat. Olivia reste sig och tog fram det han frågade om och log.
"Jag kan annars gå upp med den om du vill."

Gabriel reste sig också upp för att hjälpa men stelnade till när hon hörde Rose börja gråta.

Rose satt i sängen med händerna för öronen och grät, varför lät allting så högt? Vinden i träden, varenda rörelse på nedervåningen. "Tyst tyst tyst. "Tjöt hon förtvivlat. Gabriel tog sig snabbt upp och in i rummet och såg Rose i väldig förtvivlan. Han tog sig fram till henne och satte sig på sängkanten. "Rose, kan du hitta Ethan? Lyssna bara på Ethan. "Viskade han mjukt. Det tog en stund men snart flyttade hon undan händerna för öronen och slutade att gråta.

Ethan såg upp mot taket och tog sig upp efter Gabriel med händerna fulla med mat och han ställde ifrån sig tallrikarna och såg oroad ut.
"Rose men hur är det ?" Han sjönk ner framför henne och sträckte fram en hand mot henne.
"Inte gråta okej?"

Rose såg mot dörren när Ethan kom dit och hon tog sig snabbt ur sängen och fram till honom och greppade tag om hans ben. " Schyy. " Viskade hon allvarligt och försökte fokusera på Ethan. Gabriel nickade sakta. "Just det, lyssna på Ethan och sedan kan du lyssna på Olivia och sen mig. Sen kan du höra oss alla. "Viskade han i en väldigt väldigt tyst ton.

Han log och satte sitt finger mot sina läppar och nickade. Han skulle vara tyst. Han såg mot Gabriel med en frågande min och lyfte upp Rose i famnen och log svagt.

Det tog en stund, en väldigt lång stund men snart fnissade Rose. "Rolig musik. " Fnissade hon och Gabriel nickade sakta och skrattade lågt. "Vad är det som låter Rose?" Frågade han mjukt och hon la en hand på Ethans vänstra bröstkrog över hans hjärta. "Era hjärtan och andetag. " Viskade hon stolt och Gabriel flinade lite. Saker och ting började att bli tydligare. Hon höll på att utveckla sina sinnen, antagligen på grund av den påbörjade skiftningen. Han trodde inte det var farligt för henne bara väldigt ovant. Hon hade ju alltid hört bättre, sett bättre och haft bättre luktsinne än människor men nu. Ja vargen började ge henne lite egenskaper, lite väl tidigt men den verkliga faran var ju i skiftningen. " Vet du vad jag hör Rose?" Frågade han hon skakade på huvudet, nyfiken. "Jag hör ditt hjärta också. Det slår väldigt starkt. "Log han och Rose sken upp lite för att sedan försöka koncentrera sig.

Han log och smekte henne över håret.
"Rose jag har mer mat. Om du äter kan vi sedan bygga en koja. Som bara du ch jag får vara i." Han log mot henne och nickade.
"Låter det starkt?"

Hon tappade koncentrationen när Ethan pratade om mat och hon log stort. " Mat, sedan koja. "Viskade hon lyckligt och Gabriel reste sig upp och tog Olivias hand och smög ut ur rummet och stängde dörren om dem och ledde Olivia ned.