Pirates! PRS Medi & Vidomina

Kiliah hade kommit upp med en lyklig Sammi i famenen. Hon gick upp till Ethan och gav honom en kyss innan hon räckte över sonen.
"Båt!" tjöt Sammi och tog rodret i sina knubbiga händer.
"Du skulle bara våga rätta honom när han är liten." Kiliah såg på sin man.
"Inte ett ord."

Ethan såg på Kiliah och kvävde ett skratt. "Han kommer inte bli uppskattad av de andra om han växer upp med idén att skeppet kallas för båt. Det är oskrivna regler, Kiliah." Ethan såg på Sammi och höll upp honom framför sitt ansikte. "Skepp, Sammi. Skepp heter det." Sammi svarade genom att skratta. Ethan satte ner honom i sin famn och gick över till rodret där John stod. De hade precis lättat ankar för att röra sig från hamnen.
"Kolla här, Sammi.", sa John och Sammi sträckte sig på nytt efter rodret. "Bra. Fatta ett stadigt grepp nu.", sa han koncentrerat för att se till att de styrde skeppet i lugn hastighet från hamnen.
Sammi andades högt av koncentration och såg med en allvarlig blick över vattnet. "Bra, Sammi, håll blicken stadig.", sa John då han, utan Sammis vetskap, styrt skeppet från hamnen så att de nu kom ut på vattnet igen. "Bra, Sammi. Bra, det här klarar du fint." John skrattade då och tog upp Sammi i sin famn för att nicka åt Ethan att ta över rodret, vilket han gjorde utan någon protest.
"Äntligen är vi påväg.", sa John och såg på Kiliah med en vänlig blick.

"Han är ett år älskade. Han kommer att lära sig." Hon log och klappade i händerna.
"Sammi är den bästa!" Hurrade hon tillgjort och sträckte upp händerna i luften.
"Sammi styr skeppet bäst!" Nog visste hon att det inte var han som styrde men det var nog bäst att låtsas.

"Så, Sammi, morfar ska kolla på kartan. Se att vi håller kursen stadigt." Med en fri hand plockade han upp det hoprullade papperet från sitt bälte för att skaka om det och papperet rullade ut framför de i Johns grepp. Han granskade koncentrerat den del Kiliah markerat ut för dem och såg sedan över vattnet för att jämföra. Ja, de höll kursen. "Det ser bra ut, eller hur, Sammi?" Han skrattade kort och satte tillbaka pappersrullen i bältet för att ta Sammi i båda händerna. "Nu ska vi vänta och se, resan tar nog inte allt för lång tid. Kiliah? Vad gör vi nu?", frågade John i hopp om att hon hade något sätt att underhålla Sammi eller de andra. Piraterna skulle snart bli rastlösa gissade John som i ögonvrån såg Roy spela kort med sig själv.

Hon såg upp mot den molnfria himlen och pekade på nätet.
"Vi behöver fisk för middagen. Jag har en sak jag måste göra. Sen i kväll ska vi ha fest. Vi ska dansa och ha det kul." Hon såg på Sammi och smekte hans knubbiga kind.
"Eller hur kapten Sammi?"

"Låt Roy eller någon hjälpa dig med det. Det är kraftiga vågor här, du behöver använda ett starkare nät om du ska fånga fisken nu." John såg sig om. "Ethan! Hämta nätet för fisken. Hjälp Kiliah." Han vände sig till Sammi igen. "Sammi, gillar du fisk du med?" Han skrattade av åsynen av Sammi. Sammi var upptagen med att se på de andra. han var nyfiken och ville veta vad som pågick. Trots kartan så hade han ingen aning om att de var påväg till en ö.
"Det låter som en bra idé, Kiliah. Med fest. Det gillar besättningen."

Ho gick och tog upp plankan som stod lutad mot väggen och såg mot Roy.
"Denna var min eller hur?" Hon såg på den och log.
"Den är perfekt. Den var för kort för annat men perfekt för min sak."

"Ja, den är din, Kiliah. De gav mig den. Varsågod." Roy log vänligt mot henne och samlade ihop korten i sina händer för att stoppa ner kortleken i byxan igen. "Vad ska du använda den till?" Roy gick fram till henne för att se på plankan. "Det var längesedan vi lät någon gå på plankan.", skrattade Roy. Plankan var betydligt smalare än de de använt när de tvingat folk att gå på plankan.
Ethan hade kommit tillbaka på däck med nätet i sitt grepp. "Kiliah, vill du fiska nu? Jag hämtade nätet." Han höll upp det för henne att se och gick sedan fram till kanten av skeppet för att se ut över vattnet ifall det passade här. Det gjorde det.

"Du ska få se vad jag har den till."
Hon såg upp och lade igrån sig brädan innan hon reste sig.
"Ja vi kan kasta i det och dra upp det om ungefär tio minuter." Hon tog nätet och gav honom en kyss.
"Tack."

Nätet var tungt. Det var ansträngande att lyfta det tillräckligt högt för att kunna kasta det överbord. Med hjälp av Kiliah kastade de över nätet och lät det hänga för att samla fisken under en tid.
Ethan borstade händerna mot varandra för att få bort smuts och gick fram till Kiliah. "Tio minuter, huh? Okej. Jag går och gör i ordning för middagen i matsalen." Ethan kysste Kiliahs panna och försvann ner från däck för att duka i ordning därinne.