PRS Lupple & Medi

"Men jisses du kommer bli hennes make och kan inte se henne naken?" Sa hon lekfullt och tog tröjan och gick sen bort till Willow och fick henne i sittande ställning och trädde på henne tröjan och bäddade ner henne. Tog nattlinnet och slängde den i elden och såg sen på den bleka Willow.
"Stakare." Hon smekte henne och reste sig för att låta henne vila ordentligt."Ska hon inte ha dropp?" Hon såg på Alexander och skakade på huvudet.
"Sen alla hennes sår."

Dorian vände bort blicken när hon bytte om på henne och la armarna lite trotsigt i kors över bröstet.
" Mor jag är uppfostrad i en era där kvinnors kroppar och mäns kroppar för den delen enbart är till för äktenskap vi är inte gifta en. Och hon är medvetslös. " Mumlade han på italienska till henne.

Alexander nickade sakta, han hade redan ordnat med en droppställning och körde fram den mot Willow.
"Självfallet." Sa han och vek la fram hennes ena arm och tvättade försiktigt på handen för att sedan föra in droppnålen, tejpade fast den och fäste på slangen och lät droppet börja rinna.
Han såg igenom hennes kropp försiktigt och suckade.
"Bara blåmärken på kroppen." Sa han och tvättade sedan försiktigt såren i ansiktet och på halsen.

Hon skrattade och klappade honom på axeln och log.
"Oroa dig inte. Hon är hemma och hon är säker. Ingen kan ta henne förutom du."

Willow rörde inte en min utan hon låg stilla som hon vore död. Håret såg livlöst ut när det låg över kudden och huden såg askig ut till färgen.

" Det finns inget mer vi kan göra nu. Bara låta henne vila och ha henne under uppsikt. Hon kommer bli bra. Hon har bara förlorat massa blod." Sa han innan han reste sig från sängen och gick mot dörren.

Dorian gick snabbt fram och satte sig försiktigt bredvid henne på sängkanten och väntade. Ett dygn hade Lucifer sagt. Han kunde sitta här i ett dygn. Utan problem.

"Det gäller dig med Dorian. Hon behöver vila och du behöver vila med." Hon drog med honom ut och log.
"Ta av dig ringen och sov kanske. Du vet att hon är husets ägare så hon kan inte komma till skada."

Dorian skakade på huvudet. "Jag måste vara där när hon vaknar." Sa han tyst och snurrade på ringen.
"Hon måste veta att jag är här." Sa han tyst och stirrade in mot där hon låg.

"Hon kommer känna doften av mat, friheten att röra sig, mjukare säng. Hon kommer att ropa när hon vaknar. Men du kommer bli hungrig av att sitta vid henne." Hon log.
"Sätt dig och lär dig något. Måla något av sakerna hon gav dig. Planera en fest med Allie till helgen."

Dorian svalde hårt och nickade sakta.
" Okej jag lägger mig. " Sa han tyst och svalde hårt.
" Jag måste tänka." Sa han lågt och gick in till henne och tog försiktigt fram hennes halsband hon fått av honom och trädde försiktigt på sin ring på det och pussade hennes panna mjukt.
"Vakta den." Viskade han innan han la ned halsbandet runt hennes hals och gick ut från rummet och gick in i ett annat. Han drog ned alla gardiner och och la sig i sängen. Och föll genast in i någon dvala.

Maria log mjukt och lämnade rummet och stängde försiktigt rummet.

Hon vaknade natten därpå och hon öppnade ögonen och såg sig om och satte sig upp, hon kände sig kraftlös. Sakta öppnade hon munnen och fick ett kvävt pip från henne och hon sträckte sig efter glaset med vatten och drack. Nålen var fortfarande i och hon hade fått nu dropp.
"Dorian?"

Dorian hade legat i dvala sen han lagt sig ned. Beslutat att inte vakna fören hon gjorde det. Han hörde hennes röst och slog genast upp ögonen och var lika snabbt uppe på fötter och sprang in till hennes rum.
"Älskling." Sa han och flyttade sig till hennes sida, han borde ha ätit innan. Men han tvingade undan den tanken.