ORS

(Lucius är död)

Jag flämtar till. Marcus Flint?! Han var lagkapten för Slytherins quidditchlag under Harry Potters tid.
Jag springer iväg. Jag ser mig om, han verkar inte följa efter.
Plötsligt finner jag mig själv i Brians famn. Jag har sprungit in i honom.

(fan, juste )

"Cornelia, vi måste ut!", jag viskar med en hes röst.
"NU! Finns det någon annan kvar?"

"Fan ta dig Jolanda!!" Skriker Carla. "VI MÅSTE UPP!".

"Jag vet", flämtar jag skräckslaget. Jag tar Brians hand och börjar springa mot porten, men våran väg blockeras av en dödsätare.

Jag tar tag i Carlas hand. "NU!" Skriker jag men mitt skrik kvävs när jag återigen blir nertryckt till golvet. Men nu inte med fötter utan med en hand. Jag vrider mig ur handen grepp och vänder mig om. En dödsätare står precis framför mig. Plötsligt blir jag förvirrad. Jag är en Slytherinare, hur ska jag reagera till allt det här?

Jag drar fram min trollstav och pekar på dödsätaren. Ett hemskt skratt hörs och jag ser hur förbannelsen börjar men innan den hinner träffa ropar jag
"Protego!", saker runt oss krossas och jag ser på Cornelia.

Jag drar fram min trollstav.
"Expelliarmus!" Skriker jag med trollstaven riktad mot dödsätaren. Hans trollstav flyger chockerande nog ur hand hand.

"Snyggt! Kom!", jag drar upp Cornelia och börjar springa igen.

Jag väntar på att Dödsätaren ska ta tag i mig. Göra något men den gör ingenting. Jag stirrar på den.
"MEN GÖR NÅGOT DÅ!!!" Skriker jag tillslut.
Personen innanför masken säger inget, plötsligt vänder den tvärt om och börjar gå åt motsatt håll. Jag står handfallen kvar och kollar efter Dödsätaren. Med ens förstår jag, mamma. Eller pappa?

Med ens kommer jag ihåg. Dan är i sjukhusflygeln. Är han kvar? Han kommer dödas om han ligger kvar!
"DAN!" Skriker jag till Brian och rusar iväg, och får genast dåligt samvete för att jag lämnar Brian men han har ju Jolanda där...