(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

" Snälla släpp ut henne och låt henne gå sa Adam och råkade se på någon konstig medaljong
" Nej jag vill inte sa Adam och försökte komma loss

"Nepp" flinade Sonja och pendlade medaljongen framför hans ögon. "Du ska glömma bort henne...hon ska bli bortglömd i garderoben...".
Alice bankade en sista gång på dörren. "Adam" sa hon förtvivlat.

Adam försökte kämpa emot men det var svårt han lyckades blunda men började känna sig lite yr
Arvid såg upp på sin mamma

Alice började också känna sig yr och slöt ögonen.
Hannah skrattade till. "Så här sitter du och tycker synd om dig själv när dina vänner håller på att dö".

Arvid tyckte inte synd om sig själv han bara inte kunde hjälpa dom
" Du säger ju att jag är för svag för att hjälpa någon sa Arvid tyst
Adam lyckades slita sig loss från repen men fick blodiga armar han sprang fram till skåpet och lyckades få upp det

"Ja du är för svag för att du är så lättlurad och aldrig försöker" sa Hannah irriterat.
Alice hade nästan svimmat till av syrebristen då Adam fick upp dörren. "Adam..." mumlade hon och andades snabbt och darrigt.

Arvid såg ner i marken han må ha försökt fly några gånger men det slutade aldrig bra han hade gett upp med att försöka någonting
Adam tog upp Alice och sprang mot dörren han lyckades springa ut ur huset med Alice med sig

Alice försökte hålla sig kvar medan de äntligen var ute ur det förfärliga huset. "Vi måste till skogen!" sa hon och hoppade ner ifrån Adam och började försöka springa själv.

Adam nickade han lyckades stödja Alice hela vägen in till skogen och ville inte tillbaka till sin familj igen
Arvid försökte få bort Hannah hon fanns bara i hans huvud

Alice fortsatte springa fastän de var i skogen. Hon ville bara bort ifrån stället där de torterat henne för något som inte ens var hennes fel. "Jag är så glad att du är okej Adam" mumlade Alice.