Sjunde året på Hogwarts

jag nickade
"Jag är hennes far!" sa jag lite roat "Nej att försöka storma det här stället är inte att hålla sig i bakgrunden, hur tänkte ni egentlgien då?" frågade jag roat och slängde en blick på Cara och hoppades att hon skulle bli bra
"Cara har alltid kommit bra överrens med Severus, hon fick Lucius att acceptera henne och Bella hatade henne i början men de tog inte långtid fören hon fick Bella att gilla henne. jag vet inte om det är något bra eller dåligt, hon börjar få hennes temprament" sa jag halvt roat och såg sedan på Laura
"Bella gilla knappt någon! du ska vara glad som lever! du får vänta och se? du verkar inte riktigt normal? men Cara brukar hitta de skumaste personer man kan tänka sig." sa jag roat och såg sedan på henne och hon rörde lite på sig men låg sedan stilla och jag slängde en blick på Severus
"Hennes puls blev svagare" sa han sorgset och jag greps nästan av panik
"Men gör något då" frsäte jag åt honom
"Det finns inget jag kan göra, herre. jag har gjort allt jag kan" sa Snape olyckligt
"Du kan väll ge henne en av dina drycker" sa jag otoligt
"Om jag tvingar i henne en av dem är det större risk att hon får ner det i lugnorna och drunkar. vi får helt enkelt vänta och se" sa Snape allvarligt och sorgset. jag höll blicken stadigt på min dotter och hoppades på det bästa

- Nej, jag tror nog jag inte tänkte alls, jag brukar ibland handla först och tänka sen.
Men jag har ju klarat mig än så länge, sa jag och såg sedan oroligt på Cara.
Jag är skum nu också?, inte bara onormal och märklig, tänkte jag och kom sedan på att han kunde läsa mina tankar och försökte att tänka på fjärilar istället.
Jag såg åter oroligt på Cara och önskade att hon skulle bli bra, och vände sedan blicken framåt igen.

"Jag skulle råda dig att tänka först och handla sedan! men som sagt ni är väll unga och naiva" sa jag lite roat
"Du vet om att om man absolut försöker tänka på något annat så brukar man misslyckas?" sa jag lätt. "Jag önskar också att hon blir bra. vad gjorde hon för att bli så här dålig? ja förutom att sova ute i det där dumma stallet. varför gav jag henne en häst?" sa jag halvt till mig själv, jag fick ändå inget svar vilket var lika bra

- Ja då vet ja att jag inte ska tänka på nått annat, tack för tipset, och hon sov ute i regnet sen tvingade vi henne i säng och det gick en stund.
Sen sprang hon ut ändå så jag drog med henne tll Severus och hon blev arg för att vi daltade med henne och så då flydde hon till stallet, sa jag lätt och såg oroligt på Cara jag förstod att han inte väntade svar och undrade om jag borde hålla tyst.

"Hon kan vara en sådan idiot ibland! och hon är så envis!" suckade jag och funderade på vad jag skulle göra med henne. "Nej hon har aldrig gillat att folk ska ta hand om henne, det ligger inte i hennes natur! hon är den som vill ta hand om folk. och det är nästan omöjligt att få hennes att stanna kvar i sängen" sa jag uppriktigt, men jag förstod inte varöfr hon var tvungen att sova ute i regnet och varöfrhon bara inte kunde ta imot hjälpen.
"Varför sov hon ute över huvudtaget? och du som nu ska vara hennes vän borde veta varför hon har svårt att sova? och vem avslöjade henne? jag menar hon skulle aldrig ha berättat själv att hon var min dotter" jag slet blicken från den bleka gestalten och fäste den på den rödhåriga

- Hon sover dåligt för att hon är orolig för båda sidor att hon ska svika dej eller Harry i förstörandet av horokruxerna.
Hon vill att ni båda ska överleva och att det inte ska bli något krig, det är därför hon sover dåligt.
- Jag skickade henne till dig, för att jag ville att ni skulle bli sams och hon verkar ju må lite bättre efter det.
- Sen var det Snigelhorn som avslöjade henne på lektionen i trolldrykskonst.
- Så hon somnade väll ute i regnet för allt detta, sa jag lätt och såg oroligt på henne sen på Severus men han skakade bara suckande på huvudet och fäste åter blicken framåt.

jag nickade sammanbitet, jag borde förstått
"Det var inte min avsikt att plåga henne så" sa jag uppriktigt. "Men hon vet att nån av oss måste dö! och hon kan inte svika mig, visst jag kan bli arg på henne men inte mer än så! och jag vet att hon inte vill ha kriget men det är inte så mycket jag kan göra åt det. Potter måste dö" sa jag utan en uns av tvivel även om jag önskar att det fanns ett annat sätt. inte för att det spelar mig någon roll i fall Potter dör utan snarare för Caras skull.
"så det var därför hon kom hit. och vad har du att vinna på att vi är sams?" sa jag undrande, folk brukar alltid ha en baktanke med deras handlingar
"Snigelhorn? jobbar han kvar? och jag borde förstått det, han har alltid varit en idiot" suckade jag irriterat och nickade sedan till svar. jag studerade min dotter som knappt verkade andas. hade jag gjort detta?

- Jag vinner väll inget på att ni blir sams.
Jag vill bara inte se henne olycklig.
Och sen bråkade jag med pappa det sista jag gjorde innan jag fick reda på att han var död.
Och om det går åt det hållet vill jag inte att hon ska uppleva samma sak, sa jag upprigtigt och nickade sedan åt det han sa om Snigelhorn.

"Jag glömde av att du var god! ni är så hemkst ärliga och vänliga hela tiden, men den här gången uppskattar jag det faktiskt" svarade jag henne. "Vi får väll se vad som händer, har hon sagt vad hon tänker göra? vems sida hon tänker välja?" frågadejag lite nyfiket. det hade varit intressant att veta vems sida hon skulle ställa sig på.
"Förresten varför låste ni inte in Snigelhorn i en grotta?"

- Nej det har hon inte, tror inte hon kommer att göra det heller utan det blir som det blir när det händer, sa jag och funderade på nästa fråga.
- Jo han var inte där i just det tillfället, syskonen lejde nå kassa mödare för att ha ihjäl oss och vi lurade dit syskonen.
- Men vi gjorde massa saker med Snigelhorns rum och jag tände eld på hans bord, mer gjorde vi inte den gången, sa jag med en axelryckning och kände vad hungrig jag började bli.