PRS Lupple & Medi

"Hur menar du? Jag vill inte vara blodbank längre. Du kan inte tvinga mig till något jag inte vill." Hon såg arg ut och svalde.
"Kan du spänna loss mig? Jag lovar att vara snäll. Jag..." Hon slöt ögonen och drog ett darrande andetag.

Lucifer hade åkt till det större av blodbankshusen och knackade på hos läkaren.
"Kan jag komma in?" Han öppnade utan att vänta och såg på Willow.
"Men älskade Willow."

Läkaren var helt uppslukad av mirakelbarnet han tänkte svara på hennes ord men hann inte fören dörren öppnades och Lucifer kom in.
"Lucifer. Vi har henne." Sa han glatt och pekade på henne.
"Hon försöker luras den här. Hon lovar att vara snäll men jag känner henne. " Sa han och fortsatte att studera henne. La rätt täcket hon hade på sig och drog med fingrarna över hennes hals.

Dorian satt med tom blick och studerade det som var framför honom utan att riktigt se det. Han visste att Lucifer höll sitt ord och han hoppades innerligt att de som tagit henne skulle bestraffas. Han ville gärna själv döda dem, slita dem i stycken men han satt stilla som en staty och bara väntade.

"Rör henne inte." Han gick fram och greppade tag om hans hand och morrade och såg på honom. Lucifer var mycket äldre och han pekade på den halvfyllda påsen.
"Du tar inte mer. Hon är förlova." Han sa det på latin och han började spänna loss henne och han lyfte upp henne.
"Och våra lagar säger skada inte någons framtida make/maka. Så ta av nålen och ge dig av."

Läkaren kände hans grepp och såg upp på honom med rädda ögon.
"Okej sir." Sa han och gick fram till hennes arm och kopplade ur nålen och gav henne nått plåster över såret.
" Ska du ha blodet vi redan tagit?" Muttrade han irriterat och började lossa påsen som var halvfull.
"Det är en lögn. Hon har ingen ring. " Väste han tillbaka på latin men slängde ned påsen i kylväskan och började röra sig ut från rummet.

"Jag vill att du inte rör henne mer." Han tog väskan och såg på honom.
"Inte än iallafall." Han rörde sig ut med Willow i famnen och satte sig i bilen och började åka mot flygplatsen och satte sig på ett annat plan och snart lyffte de. Han höll Willow i famnen och blodet stod i väskan vid hans fötter.
När de landade så kände han någon närma sig och han såg Willow sova i sin famn och han log innan han hörde Dorian och gick ut med Willow i famnen.
"Jag har henne."

Dorian hade suttit och väntat på samma plats som tidigare tills han kände Lucfers lukt och Willow. Han rörde sig snabbt fram till henne och greppade försiktigt tag om henne.
"Jag ser det. Ge henne till mig." Väste han lågt och tittade över hennes kropp. Blåmärken från något som såg ut som hon varit fastspänd.
" Detta är en grov överträdelse Lucifer. De hade ingen rätt. " Sa han irriterat. "Hon tillhör mig." Mumlade han och la fram halsbandet som tillhörde honom.
" Du borde känna igen detta." Viskade han.
"Hon var fri och nu, hon kommer vara förstörd."Mumlade han och smekte hennes panna.

"Jag vet och jag ber om ursäkt. De hörde sig inte för och ja." Han såg på honom och hjälpte honom med väskan och suckade.
"Jag ber om ursäkt igen. Hon kommer vara vid medvetandet kanske högst i morgon. De hann ta ungefär 3 påsar av henne." Han visade väskan och satte sig i bilen och log.
"Kom nu."

" De är psykopater Lucifer." Morrade han men nickade.
"Jag är tacksam att du hämtade hit henne. " Sa han och såg på påsarna med hennes blod.
Han klev in i bilen och höll henne tätt intill sig. Han tänkte aldrig släppa henne igen.
"Åh baby."Viskade han och smekte henne lätt över kinden. Visste att hon inte var vid medvetande.
" Alexander kommer titta över dig. Allt kommer bli bra. "Mumlade han och såg på plåstret hon hade vid armvecket. Det var inte ens ordentligt satt.
"Din läkare om jag ser honom igen så kommer jag mörda honom. Det spelar ingen roll vad jag bryter för lag. Tro mig han kommer dö." Morrade Dorian och såg sedan på Willow.
Hennes hjärta slog. Hon var levande. Han smekte hennes kind sakta där hon hade några rivmärken. Han var så redo att springa ut ur denna bil och till England men han satt kvar, pussade henne lätt på såren.

Hon kved sakta men rörde sig inte från honom utan höll sig nära och andades tungt.

"Jag vet att du är arg Dorian men tro mig det kommer inte att hjälpa till om du startar ett krig." Han spände fast sig och stannade upp.
"Jusste jag kan inte ta mig in i huset. Jag är inte inbjuden." Han log och såg på henne.
"Jag får ta farväl här." Han la handen mot hans axel innan han klev ut ur bilen och vinkade.

" Det kommer inte finnas några vittnen." Mumlade han argt och nickade sedan.
" Ses." Sa han och vinkade efter honom men satt kvar i bilen och snart var Lathan där.
Och Alexander.
Alexander ryckte upp dörren där Dorian satt och tittade över Willow.
"Hur mycket tog dem?" Sa han och Dorian nickade mot kylväskan och Alexander öppnade den för att sedan stänga den igen. Han tog fram sin väska och ryckte bort hennes plåster försiktigt och tvättade henne noggrant innan han plåstrade henne med ett nytt plåster. Satte sig i bilen och det gjorde även Lathan och de började åka.

Snart var de hemma och Dorian sprang in i huset med Willow och la henne på sin säng och Alexander kom lika snabbt efter och la om såren, tittade över för att sedan lämna henne.
Dorian såg på det ynkliga nattlinnet hon fått och började rota bland sina kläder och fann ganska snart en av sina tröjor.
"Mor." Morrade han och höll ut tröjan. Visste att den skulle lukta som han. Hon gillade ju det.