ORS

Jag springer tills jag ser Cornelia. Någon håller fast henne, och jag tycker att jag känner igen personen...

"Vi tjänar fortfarande Mörkrets Herre", säger mannen.
"Hur menar du? Harry Potter dödade honom, förintade honom för gott!", skriker jag gällt.
"Vi ger inte upp, vi lever vidare. Glömt det?"
"Du menar... att ni ska fullfölja det Voldemort en gång misslyckades med?"
"Precis så, du är smartare än du ser ut", säger han kallt och synar henne noggrant.

(Senior Malfoy?)

Cornelia och mannen samtalar lågt. JAg ser på honom och försöker komma på vem det är...

Jag försöker förtvivlat ta mig upp men förgäves. I såna här situationer ser sig ingen för, inte ens om det gäller liv och död.

(Testralis?! Senior Malfoy?)

(neeej, han är ju Pappa. Men FLint! Förresten är vi i trolldryckssalen )

Jag sliter mig loss och backar. Han fortsätter le.
"Ojdå, vad oartig jag är!" utbrister han spelat förskräckt, "Marcus Flint", han sträcker fram handen.

(Manade Lucius.... men ok)
Jag smyger närmare och ser varför jag känner igen personen, det är Markus Flint!

Jag tar tag i någons mantel och försöker dra mig upp men det resulterar i att ännu en person faller till golvet. Trevligt med lite sällskap tänker jag, innan jag det vem det är. Carla.
Hon ser panikslagen ut, hon irrar med blicken och försöker stilla sina skakande händer.

Pappa kände Markus lite... Och han hade något med... Nu vet jag vad brevet Jolanda fick betydde! Om hon bara visste... Och mina föräldrar fanns antagligen också här...

"VAD HÅLLER DU PÅ MED DIN JÄVLA IDIOT!!!" Skriker Carla argt. Jag börjar gråta igen.
"FÖRLÅT! Jag ville bara komma upp!" Skriker jag tillbaka med tårarna rinnande nerför kinderna.