Spoiler:
Tryck här för att visa!När jag var mindre så åt jag inget, eller jo .. jag åt det jag ville ha. Dom kunde inte tvinga i mig mat, jag grät, jag sa under massa år att jag bara skulle spy upp maten, jag spydde, jag mat vägrade, jag grät .. jävligt ond cirkel i alla fall. Jag blev tvingad till pappa, varannan helg, gjorde mig själv sjuk, feber, magsjuka, utslag .. allt för att slippa, jag fick panikattacker och dom var hemska.
Man kunde inte få någon kontakt med mig, jag kunde bli rasande och kasta saker, jag kunde sätta mig i ett hörn och bara gråta .. eller bli stum, livlös.
Jag tvingades till en kurator, pratade med henne, pappa och mamma, men efter nått år eller så var jag där. Längst upp i sjukhuset hos henne med mamma/pappa ..
jag flydde ut ur rummet in på toa och vägrade lämna den, jag trodde jag skulle spy och jag klarade inte av det så fick åter igen panikattack.
Jag vägrade komma tillbaka hit.
Mormor var nog den ända som faktiskt kunde få mig lugn och få i mig mat, hon förstod mig. Ända från början.
Hon blev som min mamma, jag slutade prata&vara hos pappa under nått år ..
och hade typ ingen kontakt med han efter ens sak som hände
det var även här jag bröt ihop på riktigt , jag blev tvingad till bup där jag spenderade massa tid.
Jag hatade bup och hatar det fortfarande.
Jag fick sitta där och bli utfryst, dom skulle hjälpa mig men gjorde allt för att få mig att må dåligt, så allt jag gjorde där var att gråta.
Jag skickades vidare till spelmannen, där mamma och pappa pratade med några medan jag mestadels av tiden lekte i lekrummet.
Efter en tid började jag äta mer och mer, men kommer aldrig glömma allt tid jag spenderat på att få åka in till sjukhuset på grund av uttorkning eller annat.
Jag missade mycket av mina skol år, missade nästan hela fyran och fick inte med mig någon grund i matte.
eller nått annat ämne heller för den delen ..
så fick problem med matten, panikattacker och ja .. gav väl upp igen. Ulla [ min lärare ♥ ] fick bevaka mig i skolan så jag åt, hon sa att hon sket i vad jag åt eller hur jag åt så länge jag gjorde det. Det var även hon som fick mig att äta.
Jag började 6:an och allt var typ borta, utom mina matte problem. [ jag kunde fortfarande & kan fortfarande få panikattacker på grund av spyor och så ..]
och jag jobbade hårt med att överleva i samma tempo som dom andra, nu ligger jag väl på " medel " nivå i takt med alla andra .. dock så ...får jag fortfarande panikattacker när det gäller matte hemma .. och sedan så har jag ju bråken med mamma som är en helt annan jävla historia. .
^ ingen kommentar varför jag har lite av mitt liv inklistrat ..