Sjunde året på Hogwarts

jag log lite flycktigt
"Så förvånatsvärt. hon verkar vara den som får ta straffet för vad jag gör..." sa jag halvt till mig själv och såg lite olyckligt på henne, det var inte min avsikta att plåga henne så. jag vände sedan blicken mot min dotters vän "Du verkar inte riktigt vara typen som mördar folk?"
jag väntade på hennes svar, men hennes kroppspråk hade redan sagt allt!
"Vem dödade din familj? och säg inte dödsätare för det har ajg redan listat ut!" jag undrade vem av dem som hade gjort det

- Nej jag mördar inte folk, men jag kom inte på det försen senare, sa jag och insåg hur dum jag hade varit den gången.
- Syskonen gjorde det, eller de skickade ut någon för att göra det, sa jag och väntade in nästa fråga, det verkade vara nått sorts korsförhör nu.

"Jaså, du har försökt? jag antar att det inte är Malfoy som lärt dig?" sa jag lite hånfullt. jag var fortfarande arg för att han inte hade lyckats!
"Syskonen säger du...ja det är väll inte så förvånade egentligen. de har alltid gjort som de vill! egentligen borde jag ha dödat dem för länge sedan" sa jag fundersamt, mest till mig sjävl egentligen
"Men jag är förvånad över att du bara accepterade henne? resten av skolan verkar nämligen hata henne?" det var egentligen med ett konsenterande än en fråga.

- Nej Cara har lärt mig och sen kan jag faktiskt inte döda.
- Jag antar att de redan är döda, sa jag och undrade om jag borde hålla tyst men fortsatte sedan.
- Jag, ja vi stängde in dem i en grotta.
Jag lamslog dem innan, jag bet mej i läppen men svarade ävenpå nästa fråga.
- Ja, hon hindrade Draco och mej att flyga på varandra, det var det första jag accepterade henne för, sa jag och undrade vad han egentligen ville.

"Jaså, det gjorde hon? det förvånar mig egentligen inte, hon ville väll ge er en chans" sa jag uppriktigt. jag var tvungen att medje att flickan var modig, hon svarade på mina frågor utan att jag behövde hota henne. det var faktiskt länge sedan ajg hade ett "normalt" samtal.
"Ni låste in dem i en grotta? ja de må jag säga var en både ny och intressant metod. de förtjänar det men frågan är varför ni stängde in dem?" jag undrade vad syskonen hade ställt till med, men jag besvarade sedan Laura
"Ja att slås har aldrig riktigt varit Caras grej. hon har temprament det medjer jag och hon är en utmärkt häxa och hon kan sina förhäxningar men hon använder sig helst inte av dem. det är egentligen lite synd att hon har hamnat i mitten!" sa jag uppriktigt sorgset och log sedan lätt
"Jag vill egentligen inget alls, jag försöker bara få reda på vem du är och vilken relation du har till min dotter" sa jag lite retsamt efter att ha lsät henens tankar

- Jo de hade ju torterat hela skolan, jag har fått straffkommendering med dem ett antal gånger sen så kastade han förbannelser över mig på lektionen, så vi tröttnade helt enkelt på dem, sa jag och såg upp och blev förvånad över att han faktiskt log.
- Jasså, fråga på då, sa jag utan att tänka mig för.
Och tänkte sedan hur sjukt irreterande det var att folk läste mina tankar.

"Men låsa in dem i en grotta? inte ens jag gör sånt" sa jag allvarligt men tänkte sedan att det kanske skulle vara en bra lösnig. jag mötte hennes blick och det var intressan att hon vågade höja blicken
"Det är faktiskt ytterst underhållande att läsa folks tankar. vem är den där Dean?" frågade jag lite roat och berömde åter henens mod. inte så att hon hörde dem men ändå
"du verkar dock inte lika rädd för mig som resten av världen, vilekt är ytterst intressnat, så därför blir min nästa fråga, varför?" Draco gick bort till sängen och satte sig oroligt på kanten och jag funderade på att kommentera det men lät bli

- Jo jag kan föreställa mig att det är det men det är irriterande, sa jag och kollade upp det här verkade ju inte gå så dumt ändå.
- Dean är min kille, sa jag lätt jag ville inte gp in mera på honom.
- Jo Cara säger att du är snäll och jag har bestämt mig att ge alla en chans att bevisa det.
Sen så är du kanske inte det mot resten av världen men så kan det vara, sa jag och såg mot Draco som satte sig vid Caras säng och vände mig sedan tillbaka.

"Klart det är irriterande för andra, men det gör det bara roligare för mig" sa jag och hånlog innan jag skrattade tort
"Min dotter påstår att jag är snäll och du bestämmer dig för att ge mig en chans? det var antingen det mest korkades jag hört. antingen är du mycket dum elelr modig?" sa jag roat. "Så vad har min kära dotter sagt om mig? jag borde be hennes sluta säga sådana saker" sa jag
"Du har ingen anning, herre. hon gjorde samma sak med mig" sa Severus roat
"Förvånar mig inte. men hon verkar ha en talang att dra fram det bästa i folk, vad den talangen nu kommer ifrån är mig en gåta" sa jag och såg sedan på hennes vän

- Ja dum är jag ialla fall inte, sa jag irreterat men lugnade sedan ner mig.
- Hon har sagt att du är som en far för henne, så jag tänkte om jag höll mig i bakgrunden skulle du inte märka mig, men det gick ju inte särskilt bra.
Hon har sagt snälla saker om Severus, Lucius och Bella med.
Bella är den som inte har visat sig vara det mot mig, så nu får jag se, sa jag och väntade på vad som skulle ske sedan.