Life - Lupple & Medi PRS

Hon tog fram en stor köttbit och tog fram skärbräda samt en kniv.
"Det låter som en bra idé. Vi kan alltid lämna mat till dem och vi kan hämta Roses kramvän." Hon log.
"Hon får sova här hur mycket hon vill.

Gabriel nickade sakta och smekte hennes midja lätt. " Ja jag hoppas bara Ethan stannar, i alla fall tills Rose känner för att prata med oss andra igen. "Viskade han och pussade hennes kind. Såg på köttbiten och log. " Vad ska vi ha till?" Frågade han.

"Vi kan be honom. Kanske Mi kanske förstår." Hon log och tog fram en beanerssås och grönsaker." Vi kör det lätt kanske?" viskande hon mjukt.

Gabriel nickade sakta. "Det kan vi, vi kan be honom. "Log han och såg på det hon plockade fram. "Ser gott ut. "Viskade han och pussade henne i nacken. "Vill du ha hjälp med något?" Frågade han.

"Duka kanske?" Hon såg upp på honom med ett leende.

Ethan vaknade av lukten och han såg mot Rose.
"Rose. Det luktar mat. Ska jag hämta åt dig?"

Gabriel nickade sakta. "Visst min kära. "Log han och släppte taget om henne och började att duka fram.

Rose slog upp ögonen när hon hörde Ethans ord och såg på honom. Luktade lite i luften och skakade på huvudet. "Inte hungrig. "Tjurade hon men hennes kurrande mage avslöjade att hon var riktigt hungrig. Hon satte sig upp. " Du kan hämta om du vill. "Viskade hon och log svagt.

Hon log och började steka köttet efter att skurit upp det och srekte i grilolja.
när hon var klar ställde hon ner köttet på bordet och satte sig.

"Okej jag kommer snart." han gav henne en mjuk kram och föörsvann ner.
"Miss Olivia. Får jag ta med mig mat till rummet?" Han såg bedjande ut och såg mot Gabriel.
"Snälla?"

Gabriel studerade Olivia med stort intresse och vände sig sedan mot Ethan som kom in. Som värsta väluppfostrade ungen. Mi hade helt klart uppfostrat honom, det var tydligt. "Äter Rose där uppe?" Frågade Gabriel lågt och såg på honom med hoppfulla ögon. Han hade ju ingen rätt att säga varken ja eller nej men han ville väldigt gärna veta med all säkerhet att hon åt.

"Hon sa att hon inte var hungrig. Men om jag tar upp lite extra till henne kommer hon säkert att äta." Han log svagt och såg oroad ut.
"Har hon slarvat med att äta?" Viskade han oroat.

Gabriel nickade sakta. "Ta då med upp till henne. "Sa han allvarligt och beslutade detta över Olivias huvud men han trodde inte att hon direkt skulle ha något emot det. " Sen fullmånen, hon har inte sovit heller. " Sa han sorgset.