PRS Lupple & Medi

"Hennes hjärta verkar pumpa stadigare. Hennes blod produseras dubbelt så fort tror jag." Han såg på honom och lade huvudet på sned. Han vände sig om och lämnade rummet.

Maria såg på sin son och suckade.
"Jag vet att vi har oss själv att skylla. Vi borde ha kontrollerat allt." Hon såg på Lathan som kom tillbaka och såg oroad ut.
"Nå hur blir det?"

Tristan suckade.
"Jag vet jag vill bara inte se henne sårad igen. Jag hatar det precis som alla gör. Detta måste vara fruktansvärt för henne."

Lathan svalde hårt.
"Vi har tillåtelse att gå in om hon blir mer tillgänglig för rådet. Så det är ingen bättre plan. " Sa Lathan och Dorian morrade lågt.
"Okej jag går själv, jag har inte svurit någon ed till nått råd oavsett land. De har ingen kontroll över mig. Jag tar med mig Lucifer och Lupe. De är nog i samma situation. De kan slåss och ni åker hem och välkomnar oss tillbaka när vi är där." Sa Dorian. Ryckte sig loss från Alexander och rörde sig ännu en gång mot utgången.

Tristan flinade mot honom och gav honom sin mobil.
"Du glömmer en sådan viktig sak. Lucifer är högsta hönset i det brittiska rådet. Ring bara och säg de 6 magiska orden." Han pekade på sin vänstra ring och log mot honom.
"Han har inget val att släppa henne då."

Dörren öppnades och Hector gick in med en lite kylväska och såg på läkaren.
"Ska jag ta påsen?" Han nickade mot den fulla och det verkade inte ta slut på långa vägar." Willow låg med slutna ögon och med huvudet bortdrivet.

Dorian såg på Tristan med ganska irriterad min, vad snackade han om? Ringa och be Lucifer om en tjänst?
Han tog emot mobilen och stirrade på den.
"Och vad är det för ord då?" Sa han trött och såg fundersamt på Tristan.
Han hade ingen som helst aning om vilka ord det skulle kunna vara.

Läkaren såg på Hector och nickade sakta.
"Gör så kära vän, och byt om du kan." Sa han och gestikulerade mot de andra tomma påsarna som fanns på vägen.

"Du vet mycket väl vad jag pratar om." Han flinade och såg på sin far.
"Lathan vet vad jag pratar om, Alexander med." Han vände blicken mot Dorian igen.


Han stoppade slangen och tog bort påsen och kopplade in en ny och lade ner påsen i väskan.
"Seså inte vara ledsen mirakelbarn." Han smekte hennes arm ömt.

Dorian kände allas blickar mot sig och han försökte tänka ut sex ord som skulle lösa allting. Han kunde inte se dem. Han gick ut från planet med mobilen i handen och då slog det honom.
Giftermål, äktenskap. De ville att han skulle gifta sig med Willow.
Och att han skulle säga det till Lucifer för att få tillbaka henne.
Han svor lite irriterat, det var inte så att han inte ville det var en fantastisk idé. Men att berätta det för Lucifer var mindre bra.
Han slog in hans nummer och satte mobilen mot örat och rörde sig längre ifrån planet. Han behövde säga detta på ett bra sätt.

Läkaren reste sig upp och gick fram till mirakelbarnet och studerade henne.
Vidrörde hennes halspulsåder.
" Jag har saknat dig." Viskade han och studerade henne och spände fast henne lite hårdare. Allt hennes vridande hade ju gjort så att spännena släppt lite.

"Lucifer." Han såg på sin spegelbild innan han sjönk ner i den svarta läder fåtöljen och lade upp fötterna på bordet och lutade sig tillba.a
"Jag ska på möte snart så säg vad du vill Dorian."

Willow öppnade ögonen och pep av smärta när han spände allt hårdare och hon ryckte med huvudet så hennes ärr blottades och hon stirrade på honom.
"Du saknat mig?" Hon var fortfarande yr från sömnmedlet och hon försökte fokusera på läkaren.

Dorian kramade hårt tag i ett träd han stod bredvid.
"Lucifer. Det har uppstått ett problem. " Sa han torrt och drog med naglarna över trädet.
"Du förstår, jag vill gifta mig med Willow. Men ditt folk har snott henne från mig. Och jag kan inte gå in och döda varenda en av dem och bränna ned huset eftersom det skulle starta krig. "Sa han och bet sig hårt i läppen.
"Men hon är min. Lagligt min inom en snar framtid. Förstår du problemet?" Sa han och stirrade upp mot skyn.

"Åh ja vi hade många intressanta diskussioner. Självklart minns inte du dem. Men jag minns dem som om de var från igår." Sa han och drog med naglarna över hennes kind.
"Jag tror du var ganska förtjust i mig. Jag brukade ge dig lite godis ibland." Sa han och skrattade lågt.

"Så du säger att de tagit henne?" Han suckade och reste sig.
"Jag hämtar henne. Du ska inte behöva slå dig igenom. Men jag vill närvara på ert brölopp." Han flinade.
"Jag hämtar hem henne." Han lade på

"Godis?" Hon vred huvudet för att försöka få bort tårarna och hon slappnade snart av.
"Vad pratade vi om?" Hon skakade på huvudet.
"Jag var inte förtjust i dig. Du är en skrämmande man."

" De har tagit henne och hon blir säkert torterad av dina idioter till vänner." Morrade han argt och nickade sedan.
"Såklart du vill. Hämta henne. Hon ska vara omplåstrad och inte livrädd Lucifer. Ge henne inte blod. Hon tål inte det. " Sa han innan linjen bröts och han la irriterat bort mobilen och satte sig vid trädet och slöt ögonen.

"Allt möjligt. " Sa han glatt och skrattade till.
"Åh jo det var du. Då hade vi kommit så långt i vårt förhållande att du inte behövde vara fastspänd men du verkar ha glömt hur man beter sig." Sa han lite upprört och stirrade på henne.