Rollspelare & Wolfy prs

"Det är inget, Leah, jag är bara trött." sade han och kysste hennes huvud med ett leende på läpparna. Han släppte henne sedan och klädde av sig innan han gick till badrummet.

”Det är det visst,” envisades hon trots att hon förmodligen borde lämna honom ifred en stund, hans kroppsspråk talade väldigt tydligt för sig, ”jag vill att du ska kunna prata med mig om saker. Vill du ha en kopp te eller något?” Hon stannade upp vid dörrkarmen till badrummet.

"Leah, jag vill sova ifred. Kan jag snälla bara få göra det?" sade han och kollade på henne genom spegeln innan han tvättade sitt ansikte.

”Okej, förlåt.” Hon höll upp sina händer i luften, fick försöka prata med honom pånytt senare istället. Hon lämnade hans rum och stängde dörren efter sig, funderade ändå på om hon inte borde ha ansträngt sig lite mer.

Jason suckade lågt och gick till sin säng. Han la sig ner och efter ett litet tag hade han somnat. Han sov, för en gångs skull, väldigt djupt då han var så trött att inget kunde få honom att vakna.

Istället för att gå in på sitt rum gick hon ner till vardagsrummet. Till hennes stora förvåning fick hon syn på Nate. Den synen gjorde henne väldigt glad eftersom hon fortfarande var extremt tacksam för det stöd och den hjälp han gett henne.
”Dig ser man inte ofta längre,” utbrast hon och sjönk ner i soffan.

"Jag är inte här så ofta, jag ska nog lämna det här. Jag friade till Penelope." log Nate och kollade på Leah. Han tänkte skaffa ett riktigt jobb och försöka vara den man som han visste att Penelope förtjänade.

”Åh,” började hon och sken upp som en sol, hon blev så glad för Nates och Penelopes skull. Samtidigt kände hon ett litet knip i hjärtat för Jasons skull eftersom Ryan redan skulle lämna allt bakom sig, och nu Nate också. ”Så roligt att höra!” Hon gav honom en kram.

Nate skrattade till och besvarade leendes hennes kram. Han pussade hennes kind och log stort.
"Tack så mycket! Så, när får du ringen då?" flinade han och satte sig ner på soffan igen. Han drog ner henne bredvid sig och kollade leendes på henne. Han gillade verkligen henne och hur hon ändrade Jason till det positiva.

Hennes leende bleknade en aning vid hans fråga.
”Ingen aning, jag räknar inte med att det händer inom den närmsta framtiden.” Sensitiv som hon var skulle hon fälla glädjetårar när den dagen kom, men hon trodde inte att Jason skulle fria till henne än. Eller om han skulle göra det alls.
”Nog om mig, berätta hur du har det. Och Penelope.” Hon log större igen, ville mycket hellre höra om hur de två hade det.