prs med ingetledigt

- Ey, fan jag hörde det där, gastade Simon.
- Och du som har fått bott i mitt hus och allt.
Jag baxade in Simon till hans sovrum och slängde han på sängen.

Jag log.
- Tack Alex, sa jag och log sött.

Jag log tillbaka.
- Ojojoj, du har verkligen gått och blivit en gentleman, sa Hannes som hade dykt upp och dunkade mig i ryggen.

- Hannes snälla släpp loss mig jag skulle inte springa iväg nu när jag har Alex, sa jag och log.
Jag kollade på Alex.

-Varför har du tejp på handlederna och fötterna? Frågade Hannes.

- Jag försökte ta mig loss så Alex tejpade mig runt handledarna och fötterna så jag inte kunde smita det var en bra ide måste jag medge, sa jag.

- Och då förklarar det ju sig själv varför du inte kan komma loss, men jag lovar. Så småningom när vi vet att även du är lojal så kommer saker och ting vara annorlunda. Ey Jonte, gå till köket och fixa nått att äta åt henne, hon måste vara ursvulten, sa Hannes

- Nej ingen mat, sa jag.
Jag kollade vädjande på Alex.

Jag kollade förskräckt på Beca, fan det hade jag glömt. Jag hade känt hennes vassa revben när jag släpade in henne från skogen, skulle hon inte äta snart skulle hon svimma. Eller ännu värre, jag ville inte ens tänka på vad som kunde hända.
-Försök inte, vi kommer inte låta dig svälta dig själv, sa Hannes och gick ut i köket.

- Alex snälla stoppa honom, bad jag.
Jag kollade vädjande på honom.