ORS

(ÖH, OKEJ GO FOR IT)
"BRIAN!" skriker jag igen. Jag knuffar mig genom hopen av elever.

Jag ser på Jolanda, något stämmer inte... Något är fel...

(HAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAAAHAHAHAH)

"Vol-vol-voldemort är död", säger jag och tittar skräckslaget på mannen.
"Jaså? Det säger du?", svarar mannen och ger ifrån sig ett kallt skratt. "Vad är då det här?", han drar upp ärmen på sin vänstra arm och avslöjar ett svart märke, som en tatuering, den föreställer en orm slingrandes ur en döskalles mun. Det bultar och den röda rodnaden runt om tyder på att det gör ont.
"Hur då?", viskar jag.

Jag brister ut i gråt.
"Vad händer?!" skriker jag förtvivlat. Hopen av elever för mig bakåt. "Sluta!" skriker jag i panik.

"Alla måste ut.... NU!", jag känner hur något trycker mig neråt.
"Jolanda, ingen är säker, INGEN"

Jag får svårt att andas.
- Maxwell! Flämtar jag.

Tårarna rinner ner för kinderna. Jag slutar kämpa och låter mig föras med i strömmen av elever. Men plötsligt slår en tanke mig. Brevet. Jag måste få det tillbaka.
"BRIAN, BREVET!!" skriker jag så högt jag kan.

Allt svartnar, jag hinner bara skrika högt efter Cornelia och Brian.

Jag springer fram till Jolanda och ger henne det. Strömmen gör det näst intill omöjligt att röra sig någonvart men jag lyckas ta mig åt andra hållet...

"Tack." säger jag tyst. Ingen kan höra mig men vad gör det? Det är det sisa jag tänker innan jag faller till golvet och mitt synfält täcks av trampande fötter.