Sjunde året på Hogwarts

jag han inte reagera förens jag stod utan för Sevs kontor och snart satt i en stol och ajg blängde argt på dem
"Sluta dalta med mig" fräste jag och Severus såg allvarligt på mig och jag lugnade mig lite
"Det är ju för ditt eget bästa" sa han och gav mig en gul dryck och jag himlade med ögonen och svepte den och hostade sedan till
"Har du tur nu så slipper du lugningflammationen" sa han allvarligt och la sedan handen på min pannan men jag puttade bort honom
"Men jag är inte fem år!! sluta bete er som om jag kommer dö, det är bara lite hosta" sa jag argt och försökte resa mig upp men Severus puttade ner mig i stolen
"Nu lyssnar du här unga dam! jag tänker inte se dig dö av en sådan enkel sak som lugninflammation!" sa han bestämt och jag mötte hans blick
"Jag lär inte dö. kan ni sluta ge mig en massa drycker och tvinga ner mig i sängen och försöka få mig att äta! kan jag inte bara få ta det lugnt på mitt sätt?" sa jag argt
"Nej för ditt sätt involverar sitta ute under ett träd!" sa Draco och jag såg irriterat på honom
"Sluta vara så hopplös Cara! ta bara imot hjälpen!" sa Severus
"Jag har inget i mot er hjälp men jag har något imot att ni försöker bota mig på tusen sätt och försöker vara mina föräldrar" svarade jag irriterat och Severus himlade med ögonen.
"Jag tror nästan det är bäst att söva dig och låta dig sova tills du blir frisk!" sa Severus men jag drog upp staven
"onej, tänk inte ens tanken!" sa jag och såg på dem
"Måste du vara så himla envis?" sa Draco irriterat
"Ja det måste jag." sa jag och backade ut ur rummet och transfererade mig hem till pappa eller snarare Ballerinas stall. min häst stod i boxen och hon gnäggade när jag kom in och jag log mot henne och satte mig i hennes box och svepte filten runt mig.
"Dumma dem!" sa jag irriterat och Ballerina buffade lite på mig emd mulen och la sig sedan bredvid mig och jag lutade mig mot henne och kände hur varm hon var, jag kliade henne bakom öronen och slöt sedan ögonen och somnade

Vi såg efter Cara som transfererade sig iväg.
- Du borde kontakta hennes fra, sa jag vänd mot Severus och han nickade och satte sig ner skrev ett brev och skickade iväg det.
- Vi borde följa efter henne, sa Draco oroligt.
- Vet inte, det är nog bättre att hennes far gör det.
Han lär hitta henne halvt död och sända efter Severus och då följer vi med, sa jag bestämt.
- Det gör du inte unga dam, sa Snape.
- Jo det gör jag visst, sa jag bestämt.
- Dina besök hos honom har resulterat i sår och dödlighet, sa Snape och såg på mej.
- Nej, det har de inte, det var en dödsätare och så var det Bella.
När jag och Draco var i hans rum så rörde han mig inte ens, sa jag ilsket mot Snape.
- Ja du gör som du vill, suckade Snape och satte sig ner i stolen för att vänta.

jag vaknade av att Ballerina gnäggade och jag slog upp ögonen och mötte min fars blick och han bara suckade
"Kan du inte vara normal?" frågade han och gav mig en orolig blick. Ballerina puttade bort honom lite, de två hade aldrig kommit överrens och jag skrattade lite vilket resluterade i att jag började hosta.
"Nu år du och lägger dig!" sa min far strängt
"Inte du med!" sa jag irriterat och klapapde Ballerina
"Det här är inte rätt läga att käfta imot!" sa han strängt och drog upp mig på fötter och Ballerina högde efter honom i luften och han gav henne en varnande blick
"släpp mig det gör ont!" sa jag argt och han släppte gräppet om min arm lite men inte helt och jag höll på att ramla när han drog med mig tillbaka till huset och in på mitt rum. han satte mig på sängen och såg strängt å mig
"Vad hände emd att du skulle ta det lugnt?" frågade han allvarligt
"Jag gjorde det, jag sov alldeles utmärkt i stallet tills någon väckte mig" sa jag irriterat
"Cara kan du inte vara försiktig, jag vill inte att du dör" sa min far och satte sig bredvid mig
"Jag är försiktig, jag vill bara inte ligga i en säng hela dagen" sa jag bestämt och var på väg att ställa mig upp när allt svartade framför ögoen

Brevet kom precis som vi hade väntat oss och Snape skrev ett snabbt svar tillbaka.
Sen transfererade vi oss utanför grinden och väntade på att någon skulle öppna.
En dödsätare kom ut ledde oss över gården och till kontoret där han knackade på.
Det var förvånandsvärt vad lätt det var att komma in när Snape var med, tänkte jag för mig själv.
Dörren öppnades och vi klev in.
- Herre du kallade på mig, sa Sanpe och bugade sig lika så gjorde Draco, jag stod bara brevid och väntade på vad som skulle ske.

(nu får jag skriva som min kära far)

"Ja jag kallade på dig och du vet varför" sa jag och såg på min dotter som låg blek i sängen och jag kände en oro. Snape nickade och började undersöka henne. jag kastade en blick på hennes vänner. de var verkligen lojala. jag himlade med ögonen och vände sedan åter blicken mot Severus
"Hon är ganska illa där ann. vart hittade du henne?" frågade Snape
"I stallet" svarade jag och väntade på resten av hans bedömning
"Jag vet faktiskt inte vad som kan hända. första natten brukar vara värst. vi får helt enkelt avvakta och se" svarade Snape och först hade jag lust att kasta en crucio över honom men hejdade mig. Snape ljög inte! han var en av de få som jag kunde lita på eftersom Cara betydde lika mycket för honom som för mig
"Trevor!" ropade jag och mannen stod snart framför mig "crucio" sa jag och mannen föll ihop och skrek till. jag avlägsnade förbannelsen och skickade iväg honom. det känndes lite bättre. jag såg sedan på min dotter och visste itne vad jag skulle säga

(Ja gör det jag känner att jag inte är bra på det eftersom jag inte vet hur han tänker )

Jag såg oroligt på Cara som låg där blek i sängen, jag himlade med ögonen mot Draco när jag hörde att hon var i stallet, Var annars?, tänkte jag med en suck och väntade på resten av bedömningen.
Och när jag fick höra att vi skulle få vänta och se såg jag mig om i rummet.
Ja det var ju iallafall trevligare än en fängelsehåla, mycket mysigt faktiskt.
Och jag såg sedna på mannen som Voldemort hade tillkallat.
Jag såg förskräkt på när han troterade honom.
- Det där var väll onö....
Jag avslutade inte meningen utan såg bort och bet mig i läppen.

(Nej det är bara jag som vet det xD)

Jag vände min blick mot den rödhåriga flickan som faktiskt hade tilltalat mig
"Ni har tur att det inte var er jag slängde den över" sa jag tort och Malfoy såg förskräckt ner i golvet och jag log kallt, det är så kul att skrämma dem. den enda det inte funakr på är Cara och Severus, men ingen av dem är ju riktigt normala. jag vände åter blicken mot den rödhåriga flickan
"Och om jag får fråga, vem är du egentligen?" sa jag lite intresserad. hon hade dyckt upp här nåra gånger utan att tänka sig för och hon verkar var en nära vän till Cara ändå har jag inte hört talas om henne. sen undrade jag i fall hon faktiskt skulle svara

Draco såg förskräkt ut när Voldemort tilltalade oss.
Men jag tänkte inte visa honom att jag var rädd, inte försen jag hade anledning till det.
Och än hade ju inget hemskt hänt.
- Laura Pevensie, sa jag svagt men såg fort farande bort.

Jag studerade henne
"Varför är jag inte förvånad. min dotter verkar ha någon särskild fallenhet för att bli vän med de mest konstiga typer" sa jag och ritkade blicken mot Cara som liknade ett lik och Severus satt bredvid henne och väntade på att något skulle hända. jag vände åter blicken mot Pevensie
"Och hur lärde du känna Cara? jag trodde skolan undvek henne? ja inte bara på grund av mig utan för att hon är speciell" sa jag lite roat, det skulle bli intressant att se vad hon svarade och jag undrade faktiskt hur Cara alltid lyckades bli vän med folk. hon hade kunnat stå framför en orkan och kunnat övertyga den om att ändra kurs. jag slängde en blick på Malfoy som undvek att se på mig. jag kan väll inte klandra honom, jag har väll inte direkt varit någon bra svärfar. ja bröllopet ja. jag kanske borde prata med Cara om det. jag trollade fram en tron och slog mig ner och inväntade ett svar

- På sjukhusflygeln efter att jag hade fått reda på vem hon var.
Jag ville död henne eftersom jag tyckte att hon var orskaen till mig familjs död, sa jag sammanbitet.
Undra om jag hade sagt för mycket?, tänkte jag sedan.
Jag slog hastigt upp blicken mot tronen men riktade den åter mot ett annat håll och väntade på vad han skulle säga.