wolfy & rollspelare prs

”Hon faller mig inte i smaken, jag har bara ögon för dig.” Jonathan kastade en blick mot servitrisen som var på väg tillbaka till deras bord med glas och en flaska vin. Han skulle ha sagt åt henne att backa men Cleo hade hunnit med den saken före honom, och dessutom lyckats eftersom tjejen försvann därifrån direkt efter att hon hällt upp vin i varsitt glas.

Cleo log stort och följde servitrisen med blicken innan hon log mot Jonathan.
"Bra." sade hon och smekte lätt hans kind innan hon lutade sig bakåt i stolen.

Hans uppmärksamhet riktades mot en kille som stod med ryggen vänd mot honom vid ingången. Fundersamt la han huvudet på sned, drog snabbt slutsatsen att det var den där Simon som han så gärna fortfarande ville lägga händerna på och lära honom någonting han sent skulle glömma. Trots att det såg ut som om killen var på väg att gå därifrån ville Jonathan gå över till honom, så det krävdes nästan all viljestyrka för att snällt sitta kvar hos Cleo.

Cleo rynkade lite på pannan och vände sig om för att hitta vad han tittade på.
"Vad är det, älskling?" frågade hon och smekte hans kind lite försiktigt. Hon fattade inte vad han tittade på men hon var inte helt säker på ifall hon ville veta heller.

Jonathan blängde på Simons ryggtavla trots att han lika gärna kunde släppa det hela, den idioten var ändå inte värd varken hans eller Cleos uppmärksamhet.
”Ingenting,” log han och la sin hand på hennes lår för att lätt krama om det i hopp om att distrahera sig.

Cleo nickade lite och la sin hand över hans. Hon nickade lite och drog hans huvud mot sitt.
"Fokus på mig, annars blir jag avundsjuk igen." fnittrade hon och kysste honom mjukt.

Hans uppmärksamhet låg kvar vid Simon ända tills han lämnade restaurangen, men försökte att inte visa det så tydligt för Cleo. Han var tacksam över att hon inte följt hans blick och upptäckt Simon.
”Avundsjuk vill vi ju inte att du ska vara,” mumlade han innan han kysste henne.

Hon besvarade mjukt kyssen och smekte hans nacke.
"Nå? Berätta vad du tittade på." sade hon och smekte försiktigt hans kind.

”Här kommer maten,” sade Jonathan och rätade på sig, glad över att ha en ursäkt att slippa svara på frågan omedelbart. Kände han Cleo rätt skulle hon inte ge sig så lätt men han skulle åtminstone hinna klura ut en bortförklaring som lät trovärdig.

Cleo spände sina käkar och blängde på honom en stund men lät det vara. Hon lutade sig bakåt och tackade för maten innan hon tyst började äta.