Rollspelare & Wolfy prs

"Ditt liv spelar roll för om något skulle hända dig skulle Jason fucka ur helt och det har redan hänt en gång och vi behöver inte en repris på det." sade han och ryckte på axlarna.

”Om inte någon av killarna kan tänka sig att hjälpa mig får jag väl fråga någon annan.” Leah tittade ner i golvet. ”Det är inte det att jag inte är tacksam, för det är jag, utan för att jag vill lära mig. Jag är ingen kunglig som bör skyddas till varje pris, jag vill inte att någon annan ska komma till skada för att ett slag var menat för mig.”

Philip himlade med ögonen och kollade på henne.
"Har du ens funderat på att fråga Jason då?" frågade han och la armarna i kors.

Leah skakade på huvudet.
”Känner jag honom rätt kommer han att säga nej, att det inte är nödvändigt eftersom jag har folk som skyddar mig.”

"Testa att fråga, Leah." sade Philip och ryckte på axlarna innan han gick till sitt rum. Det tog några timmar innan Jason kom hem igen, om ens möjligt surare än vad han hade varit på länge. Han gick raka vägen till sitt rum och stängde dörren efter sig.

Leah såg inte riktigt poängen eftersom hon knappast behövde Jasons lov att öva självförsvar. Hon bestämde sig ändå för att ge det ett försök, underhöll sig med att se på teve med några av de andra tjejerna tills Jason kom hem. Hon följde efter honom till hans rum och knackade på innan hon steg in.
”Hallå, hur gick det?” undrade hon och gick fram för att ge honom en kram, ”du, jag tänkte på att jag vill lära mig självförsvar.”

Jason rynkade på pannan då Leah kom in till rummet, hade antagit att hon skulle ta en signal bättre än resten. Han spände lätt sina käkar då hon kom fram för en kram men la ändå armarna om henne.
"Aa, gör som du vill. Finns lektioner att börja på." sade han.

Lite förvånad blev hon allt eftersom hon trott att han åtminstone skulle ifrågasätta det hela, men hon klagade inte.
”Vad är det?” frågade hon och satte sig ner på huk framför honom för att ta hans händer i sina. Han var starkt upprörd över någonting och fanns det något hon kunde göra ville hon hjälpa honom.

"Nej inget, jag är bara trött." sade Jason och tvingade fram ett leende. Han kysste hennes hjässa och reste sig upp. Han drog upp henne och kysste mjukt hennes knogar. "Tänker nog sova lite, är det okej?"

”Jason, det är något som tynger dig och det blir inte bättre av att hålla det för dig själv.” Leah såg bekymrat på honom, önskade nästan att hon kunde läsa tankar eftersom allt skulle vara betydligt lättare då.