prs med ingetledigt

Så fort jag hade stängt dörren gav Hannes mig en örfil, det sved till på kinden.
-Vad fan hände med Emma då? Krävde Hannes att få veta.

Jag väntade på att dom skulle komma tillbaka.
- Vart är Jack? Frågade jag.

- Angår dig inte, sa Simon trött.

Jag fingrade på min kind, Hannes visste hur man slogs och kinden bultade.
- Fan, du vet att Emma inte betyder ett skit för mig. Jag är lyckligare med Beca, och så kan jag eh, hålla ett öga på dem åt dig, sa jag snabbt och såg efter medlidande i Hannes blick.

- Missfoster, sa jag kallt.

Simon och Jonte skrattade överdrivet högt.

-Fan Alex, du vet att jag går med på mycket men det här. Emma är en fin tjej, sa Hannes.
- Och hur vet du det? Du har aldrig ens träffat henne, sa jag chockat.
Hannes rodnade.
- Men jag har väl sett hur glad du är efter att du har varit med henne, sa han osäkert.
- DU?! Förihelvette Hannes, det trodde jag fan inte om dig!
-Vad?
- Tror du inte jag fattar?
- F-förlåt då, men jag lovar, det har bara hänt en gång, mumlade Hannes.

Jag lipade åt dom.

-Fan dig Hannes!
- Ta det lugnt va, jag berättar inget för Beca och du säger inget till Emma att jag har berättat. Det var ändå mitt fel det som hände.
- Oj vilken gentleman, sa jag och trängde mig förbi Hannes och öppnade dörren.
-Men visst, vi har en deal, tillade jag.

Jag kollade mot dörren.
- Alex, sa jag.

-Ja? Sa jag och satte på mig min luva för att dölja min kind.
- Åh, här kommer ju våran lilla loverboy, halvskrek Simon, han var troligen berusad. Jag flinade åt honom.

- Kan du få bort Simon känner mig obekväm när han är här, sa jag.
Jag kollade på honom.