ORS

"Jag tror att -", längre hinner jag inte förens det hörs skrik och flera elever dyker upp. Jag drar fram min trollstav.

Jag hoppar till och vänder mig snabbt om. Fler av eleverna som kommer ut ser skräckslagna ut och jag börjar i ren panik att springa.

(vi kommer väl fortfarande skriva i den här när vi skriver i PRSen?)

Jag är en av de sista i massan som försöker tränga sig skrikande ut ur dörröppningen. En hand kriper tag i min mantel, handens iskalla hud snuddar vid min nacke och jag ryser ofrivilligt. Jag dras bakåt och iväg från de andra eleverna. Jag och Lisa är de två som har råkat hamna i männens våld. Jag tittar med viss möda upp på mannen som håller i mig, han har tagit av sig masken och jag kan nu se ordentligt hur han ser ut. Han har gråsprängt hår samlat i en knut i nacken och hans fårade ansikte pryds av skräckinjagande ärr.
"Var tror du att du är påväg, flickjänta?", säger han och ler försmädligt.

Jag springer blint bland alla elever som rusar mot Stora salen. Med ens kommer jag att tänka på Brian. Jag vänder om och börjar springa åt motsatt håll.

(ja)

Jag ser mig förvirrat om. Jake och Maxwell har hunnit ifatt mig. En kall hand tar tag i mig och lyfter upp mig.

Jag ser mig omkring i massan av elever efter Cornelia eller någon jag känner. Dödsätarna kommer närmare.

Jag får syn på honom bland massan av elever.
"BRIAN!" skriker jag. Han är den enda riktiga vänner jag har på den här skolan, och jag vet att han skulle göra detsamma för mig.

"Vänta.... CORNELIA?!", jag ser på havet av människor. Sen vänder jag mig mot Jolanda.

Jag vrålar ursinnigt och försöker komma loss. Det kalla skrattet bakom mig paralyserar mig av rädsla.
- FRUKTAR DU VOLDEMÄRTA LILLA FLICKA!! dånar en mörk kvinnoröst bakom mig. Allt annat blir tyst...

(Voldemärta is in the game )

(OhMyVoldemärta, OMV)