De utvalda

"Släpp ner mig." fräste Eletha åt honom, han borde veta att hon inte gillade att bli buren, i alla fall när folk såg på.
"Vi ville bara tacka...." sa en av dem nästan blygt och såg på dem.

Ethan släppte förskräckt ner Eletha då hon fräste åt honom och såg sedan på männen. "Tacka henne bara...." mumlade han tyst och kunde inte möta blicken på någon av dem eller Eletha. Så han hatade då hon fräste åt honom...Visserligen så kanske han hade gjort något nu, men ändå.

Eletha tyckte just nu att han fick skylla sig själv och såg istället på männen och en del kvinnor faktiskt med.
"Jo, jag dödade henne. Men jag gjorde det för er och för min skull och Ethan, så skulden är ingen." ler hon och ser nyfiket på dem, hon skulle vilja träffa och prata med dem, hon hade saknat att ha särlingar om dig.

Särlingarna nickade och såg smått nyfiket på den nedslagne Ethan. "Som sagt vi ville tacka, Samantha hade snärjt oss män en efter än, tagit oss och kontrollerat oss, hon skulle nog ha gjort det med din vän också...". De vände sig sedan om för att gå. "Men vi måste gå nu, vi har en del att sköta borta i lägret".
Ethan stängde dörren efter dem och gick sedan till köket för att göra iordning mat, då han kom på att han inte handlat än. Tyst svor han till för sig själv.

"Ethan....." säger Eletha tveksamt då hon kommer ut i köket.
"Förlåt det var inte meningen att vara arg på dig, men du vet att jag inte gillar det." sa hon oroligt och såg på honom, nu nästan gråtmild till humöret.

Ethan vände sig mot henne och suckade lätt. "Jag tänkte bara att du inte skulle anstränga dig så mycket, jag ville bara hjälpa till". Han vred bort huvudet igen och sträckte sig efter sin jacka för att ta lite pengar till mat. "Jag hatar då du är arg på mig" mumlade han.

Eletha stoppade honom innan han skulle gå, "Jag vet, men jag hade klarat biten själv. Förlåt, det var inte min mening att bli arg." sa hon och fortsatte sedan.
"Jag vill inte att folk skall de mig som någon svag person." det är därför jag aldrig gör sådant, eller visar min smärta eller gråter när andra ser på." sa hon förklarande.

Ethan såg på henne igen. "Det är inget fel att vara svag...man får visa känslor Eletha...". Han sa det delvis för att försvara sig själv, han var svag, kroppsligt och i sinnet.
"Jag handlar mat nu" mumlade han sedan och försvann ut. Han stängde dörren bakom sig och gick mot torget.

"Inte jag." sa Eletha innan han gick, förstod han inte att folk kunde dra nytta av ens svagheter och använda dem mot en? Det ville väl ingen?

Ethan köpte snabbt ost, bröd, kött, ägg och andra saker som de behövde då det blev kallare och det började snöa.
Han kom sedan tillbaka till Eletha och la ner allting på deras bord innan han drog av sig sin jacka och tog av sig sina skor.
Han började plocka in matvarorna i skåpen.