Alien & Beben (Privat rollspel)

"Jag vet att du vill."

"Jag vill inte, så gå!"

"Det är ju inte som att du har något viktigare att göra. Du har precis blivit dumpad, så du borde vara tacksam över att jag bryr mig om dig."

"Jag har visst andra!" skriker jag.

"Lugna ner dig" mumlar jag drar henne till mig igen.

"Släpp mig", säger jag, inte lika högt som de andra gångerna då jag nu håller på att bryta ihop.

[harry]
Jag sitter vid trädet ganska länge och vill bara försvinna. Varför måste jag vara så omöjlig hela tiden, och varför är mitt humör så omöjligt? Det måste vara något fel på mig, ingen av de andra killarna känner ju såhär av stressen. Och ja, jag skyller fortfarande på stressen av bandet. Det är lättare att tänka så istället för att försöka reda ut mitt liv. Flera gånger tar jag ur min telefon ur fickan för att ringa Grace, men jag låter bli varje gång. Jag förtjänar henne inte. Och hon har säkert fullt upp med att vara gravid och sånt, så jag ska inte störa.
Jag sträcker mig efter en kvist som jag bryter av och sedan pressar den vassa kanten mot insidan av min underarm.
"Du förtjänar det här Harry" mumlar jag till mig själv och bryr mig inte ens om att torka bort tårarna längre som aldrig verkar ta slut. Jag märker att Gemma ringer flera gånger, men jag svarar inte eftersom att jag vill vara själv. Eller nej, jag vill inte vara själv. Jag vill ha Grace, och jag vill att hon ska få mig att sluta pressa djupa sår till min arm.

Justin slutar inte. Han drar upp mig till mitt rum, låser dörren och kastar mig på sängen. Han tar av mig mina kläder, och även fast jag kämpar emot gör det inget. När vi båda är utan kläder glider han in hårt. Jag försöker kämpa emot men det gör ont.
"Jag är redan inne, du kan sluta kämpa emot", viskar han, äckligt, och jag ger ifrån mig ett skrikande läte.
Jag vill ha Harry. Han kan rädda mig från detta, som han alltid gör.

Jag lutar min kind mot trädet och försöker trösta mig själv för smärtan. Tillslut när jag blir trött på min telefon som ringer hela tiden svarar jag och håller bort telefonen en bit från örat eftersom att det antagligen är mamma eller Gemma, och de blir alltid så upprörda när jag bara går iväg. Men det är ingen av dem, det är Nialls röst som hälsar.
"Harry, jag måste säga en sak" säger han otydligt och det låter som att han gråter, precis som jag också för nu även fast jag försöker sluta för att höra på honom. "Jag gav Justin Graces nummer, för han tjatade så mycket och han fick tag på hennes adress. Jag försökte ringa båda dem men ingen svarar."
Jag mår plötsligt illa som förut igen, och vet precis hur Justin kan bete sig.
"Är du säker på att han är där med henne?" Frågar jag med svag röst och stirrar ner i marken.
"Jag är säker, han ringde mig för ett tag sen" svarar han och låter fortfarande helt förstörd och verkar ångra sig väldigt mycket.
"Det är nog lugnt Niall, Justin är en fin person. Han vill säkert bara umgås lite och det är okej" säger jag fastän jag vet att det inte kan vara så.

Tårar tränger ut från mina ögon när Justin tränger in hårdare. Han stönar högt, men jag försöker att inte låta alls.