Life - Lupple & Medi PRS

"Du kan sitta. Jag måste stå." Han började steka pannkakor medan han tyst nynnade på en liten visa.
När alla var klar ställde han fram dem och flinade.
"Ska vi äta här i köket eller ta dem till mitt rum?" Frågade han med mjuk stämma.

Rose såg på honom med stora ögon. "Får vi äta dem i ditt rum?" Frågade hon nyfiket och det syntes att detta var väldigt spännande.

Han nickade.
"Klart vi går. Bara vi tar ner disken eftr oss. Det klarar vi väl?" Han log och tog fram en korg och packade den med lite sylt och andra saker.
"Kommer du?" Han tog tallriken och flinade.

Rose log stort och rusade förbi honom och upp för trappan och svängde in i rummet och satte sig på sängen och väntade. Helt till sig av denna spännande lunchen. Hon ville berätta om den för Gabriel och Olivia, och hon skulle nog göra det beslutade hon.

Ethan kom upp och stängde dörren efter sig och satte sig på sängen.
"Så ." Han satte ner tallriken på sängen och lade en klick sylt på innan han rullade ihop den.
"Så varsågod." Han kunde höra de andra utanför och log.

Rose följde hans exakta rörelser och tog sedan ett bett och log stort. "Väldigt gott. "Viskade hon med munnen full av pannkaka.

"Det är ju bra att det är gott. Pannkaka ska vara gott." Han log och tog fram ett glas och gav henne mjölk.
"Så mycket bättre med mjölk eller hur?"

Rose tog tacksamt emot det och tog några klunkar och nickade instämmande. "Mycket bättre. "Viskade hon glatt och åt upp pannkakan hon börjat på.

När alla pannkakor var slut såg han på henne.
"Så Rose vill du kanske sova en stund? Du ser lite trött ut..." Han ställde ner disken på golvet och log.
"Det är ingen fara. Jag fixar disken."

Rose blev stel och tittade på honom med en ledsen blick. "Jag gillar inte att sova. " Viskade hon men nog var hon trött. Hon var så trött att hon nästan kunde somna sittande. Hon la sig prövande i sängen och samma stund huvudet landade på kudden så sov hon.