PRS Emma07 & elin-15

En läkare klev in i rummet och såg på Tony.
"Hej. Det är väl du som är Tony, Lauras fru?", frågade han vänligt.

Tony såg på läkaren.
-Ja,lauras man,inte fru,sa Tony

Läkaren såg på honom.
"Förlåt. Nå, jag skulle vilja prata lite med dig om henne. Som du kanske vet så har hon börjat må ganska mycket sämre det sista", sade han.

Tony nickade svagt. Inte alls förvånad. Det var som att deras familj hade en förbannelse över sig.

Läkaren såg på honom.
"Jag vet inte hur mycket du fått reda på, då man ofta vill försöka dölja det för ens partner. Men hon har börjat få fler och fler panik och ångestattacker det sista", förklarade han.

Tony säg på läkaren. Han slöt ögonen. Han andades tungt.

Läkaren såg på honom och suckade lite, det var alltid jobbigt att behöva förklara för anhöriga och så även om det i det här fallet inte var något dödsfall än åtminstone.
"Hon hade ett ganska kraftigt anfall imorse, vilket hon hanterade ganska dåligt. Vi väntar fortfarande på att hon ska vakna upp", sade han allvarligt, de kunde inte räkna det riktigt som koma än eftersom det inte gått tillräckligt lång tid.

Tony såg på läkaren.
-Jag vill träffa henne,sa han genast.

Läkaren såg på honom och nickade.
"Självklart", sade han.
"Jag skickar hit nån som kan hjälpa dig", sade han och reste sig.

-Tack snälla,sa Tony. Han såg efter läkaren. Han var så orolig för Laura.