Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona reste sig från brasan då hon hörde Niels röst och log stort. "Hej" log hon tillbaka och kom fram till honom och gav honom en kram. "Gick det bra idag?".

"Ja. Kan vi gå upp till rummet?"

Mona nickade. "Visst". Hon gick före honom upp och satte sig på sängen i deras rum.

Niel log blygt mot Mona. Han plockade upp ringarna ur fickan och sjönk ner på knä framför Mona. "Får jag göra allt jag kan för att hålla dig lycklig?" frågade han och såg osäkert på Mona.

Mona stirrade på Niel en lång stund utan att säga något. Tillslut fick hon tårar i ögonen, av glädje. Med en lycklig snyftning kastade hon sig om halsen på honom. "Ja! För allt i världen ja!".

Niel skrattade lättat. "Gud vilken tur!" log han och kramade om Mona hårt.

Mona snyftade än, så lycklig var hon. "Jag trodde aldrig att du skulle fråga, du sa att du inte ville gifta dig på år!. Hon kramade honom hårt.

"Du har ändrat allt med mig till det bättre!" mumlade Niel lyckligt och kysste Mona ömt. Så tog han hennes ring och trädde på den försiktigt.

(Låt oss säga att ringarna 'av en slump' passade dem båda perfekt )

Mona studerade sin ring med mer tårar i ögonen och kysste honom igen. "Åh Niel..Den är så vacker!".

Niel log. "Jag tänkte att du skulle tycka mer om den än om en tjock guldring med enorm diamant på!" flinade han nöjt. Han satte sig på golvet med Mona i sitt knä och strök hennes kind. "En dag ska jag visa dig lienid, och jag ska ha tre ringar som representerar dig. 17 ringar kommer jag ha, inte lite!" ler han stort.