Skriva av sig-tråden

Småsak egentligen, men jag är som jag är. Jag överreagerar på allt och blir irriterad alldeles för lätt.

Innan lovet satt jag och en klasskamrat, Julia, och pratade på en Matte lektion.
Hon berättade att hon skulle ha en liten Halloween "fest" på söndagen, men att hon bara fick bjuda tre personer.
Sedan fortsätter hon med att säga;
"Jag tänkte bjuda dig. Men sedan hörde Diana när jag,Elin och Frida stod och pratade om det och då ville hon också komma. Och då kunde jag ju inte bara säga nej. Och jag kunde ju inte dra tillbaka inbjudan ifrån Elin eller Frida heller, du förstår va? Är det okej?"

Jag ler ser säger "Klart det är okej, jag tror ändå inte att jag hade kunnat komma".
Men inom mig tänker jag *Varför då ens nämna det för mig? Hade det inte varit bättre att låtsas som ingenting istället?*

Och nu chattade vi nyss på FB och såklart skulle hon bara prata om hur kul de 4 hade haft det i söndags.

Småsak över att bli irriterad/ledsen över, men sånt där har jag varit med om hela mitt liv, och sedan jag bytte klass hade jag hoppats på att slippa sådant.

Men jag har haft väldigt fel om min nya klass. Jag bytte till den här klassen för att jag kände några som var helt underbara. Ju mer tiden gick, desto mer såg jag hur fel jag hade.

Jag skulle beställa mugglis skolväska.
Då sa mamma att hon hade tänkt ge mig den i julklapp, men nu köpte vi den ändå, och jag känner mig så dum, jag orkade inte vänta tills julafton, så vi köpte den nu, men jag vill inte 'tjata' mig till saker, och sånt, som händer rätt ofta.

Känner mig så *PIIIIIP* DUM! att jag inte har något tålamod, att jag köpte min julklapp äändå, men nu vill jag ha den i julklapp, men orkar inte vänta!!!! ÅÅÅÅH GRÅTER NU.

Jag blir bara så less på mig själv!
Dumma mig!

Det här med tjejen som jag pratade om förut - vi kan kalla henne E.
Idag berättade hon att han dricker. Och typ knarkar, eller alltså, hon tar massor av medicin fast hon inte är sjuk. Och hon skär sig. Och är typ en hora. Och han har blivit våldtagen.
Hon mår inte bra och jag vill hjälpa henne. Ni har sagt att jag ska blanda in någon annan som han ska prata med - hon kommer döda mig om jag gör det.
Hon tror att allt kommer att lösa sig om hon bara väntar men det tror inte jag. Snart kommer hon att dö. Hon säger det själv i alla fall.
Om hon dör dör jag. Jag behöver henne, men just nu är det hon som behöver hjälp av mig. Jag vet inte var jag ska börja, hon har nämnt att hn har varit ihop men trettio-åringar men inte vad de heter. Om jag frågar kommer han att bli misstänksam och hon kommer inte att säga det.
Ni säger också att jag ska gå till polisen, men det kan jag inte göra om jag inte har någonting att berätta, och E kommer som sagt inte att säga någonting till mig.
Det känns rätt bra att hon har så pass mycket förtroende för mig att hon kan berätta det som hon har berättat men dt räcker inte.
Vem fan kan hon prata med? ÅÅÅH, detta gör mig sömnlös och skuldmedveten! Ni har jälpt mig mycket, men det räcker inte! Vart ska jag vända mig? Till vem? Vad ska jag säga?

Jag känner mig jättetjatig och jag säger förlåt för det, men jag behöver hjälp men att hjälpa henne!♥

^
Som sagt om du verkligen vill hjälpa henne - kontakta någon.
Om hon verkligen överväger att ta sitt liv behöver hon hjälp. Fort. Du och hon och andra vänner kan inte hjälpa henne ensam.

Du är rädd för hur hon kommer reagera om du tar kontakt med någon, det förstår jag, men tänk på att om du kontaktar någon så kommer hon få riktig hjälp och förhoppningsvis klara sig. Om ni inte kontaktar någon så..

^Men vem fan ska jag kontakta då? Alltså förlåt språket men jag är bara så jävla ledsen. Hon kan försöka ta livet av sig just nu.

Dina föräldrar? Skolsköterska? Skolkurator?

Bris?
UMO?
Vad som helst. Någon.

linnvendela; Försök hitta såna här onlinesidor där folk arbetar dygnet runt med att hjälpa människor, specifikt ungdomar, att ta sig igenom svårare perioder. Eller linjer man kan ringa till. Vet att det finns i andra länder, eftersom jag har vänner som kontaktat dem och fått stort stöd av dem. Tror det ska finnas även här, men eftersom jag personligen negligerat att söka kontakt med sådant, kan jag ej med säkerhet berätta.

Men kolla om det finns sådana sidor - kan hjälpa om det behövs - för oftast så kan det kännas skönt för en ungdom (vet ej om hon är det, men drar det blinda antagandet att hon är det) att kunna berätta för folk som inte för detta vidare, och som samtidigt peppar och hjälper.

I övrigt kan jag inte säga så mer, eftersom hon inte vill öppna sig för Dig. Men om du som person vill göra mer kan du försöka glädja henne genom gester; typ baka åt henne och ha filmkväll med henne och visa att du finns. Och kanske skriva brev till henne, som hon får svara på om hon vill, eller chatta och se om hon kan öppna sig mer på det sättet. Men ha även i åtanke att inte pressa henne om du får reda på något nytt, utan att fortsätta i samma lugna stil.

Förstod inte så mycket med han och hon och allt, eftersom jag inte sett dina tidigare inlägg inom detta ämne, men du vet nu att jag finns som du kan vända dig till. Är inte expert på att komma med idéer för personer jag inte känner, men fundera lite! Vad kan du göra? Och inte bara med att få henne att prata, utan att få henne att må bättre. Kanske inte bra, men bättre.

Kramar! xx

Jag ska försöka med onlinesida och skolkurator. Alltså tack! Jag skulle inte klarat mig utan er! Kramar!♥

^
Som sagt; Jag hoppas verkligen att allt löser sig för henne. Och dig.♥