Vi som är osäkra på om vi är kära och på om våra eventuella förälskelser gillar oss tillbaka och är allmänt förvirrade

_{Skrivet av Dracolisa:}
Wow, det här är verkligen den mest perfekta tråd jag har snubblat över här på mugglis! Jag tror att jag passar på att ösa ur mig en liten del av känslokaoset som pågår i mitt huvud för tillfället;

I kören jag är med i finns en kille, vi kan kalla honom E, som jag har gillat i princip hur länge som helst. (Jag orkar inte med en utläggning om varför, skulle ni träffa honom så skulle ni förstå precis! )
Anyway, den 12 oktober förra året skulle vi ha en konsert, och i pausen vi hade mellan akterna så sprang jag omkring och letade efter en kompis. Jag gick förbi en soffa där bland annat E satt. Och från ingenstans kom plötsligt hans hand farandes, tar tag i mig, och han säger "Kom hit, du ser ut att behöva en kram", och ger mig en spontan, men väldigt mysig, kram. Man skulle kunna tänka sig att det skulle vara väldigt awkward, speciellt med tanke på att vi aldrig hade pratat med varandra förut, än mindre haft någon typ av kroppskontakt. Det lustiga är att det inte var obekvämt eller tafatt alls, som sagt så var kramen väldigt mysig. Efter den där händelsen har vi varit i kontakt med varandra regelbundet; via sms, på kören, men vi har även träffats ett par gånger på fritiden. Våra konversationer har runnit på utan bekymmer, och vi har tydligen ägnat så mycket tid tillsammans att min kompis Alicia tror att vi har något slags hemligt förhållande. Det har vi inte, i härlighetens namn så har något, eller snarare någon, kommit emellan oss. Denna "någon" kan vi kalla för M. Det hemska är att jag och M har haft en rätt bra relation, gett varandra en hälsningskram när vi har träffats på stan och så. Men på sista tiden har hon dels varit allmänt otrevlig mot mig, och hon har även börjat hänga efter E som en vilsen hundvalp eller något.

Jag märker hur E glider längre och längre bort från mig. Om vi pratar så är han frånvarande, och det är jag som håller igång våra konversationer. Jag höll på att bryta ihop i torsdags, när vi satt på Efs och jag skulle lära honom en låt på piano. Han hade för en gångs skull varit närvarande, precis som han brukade vara. Ända tills M kom in i rummet. E ursäktade sig, han skulle bara fråga M om de hade fått någon biologiläxa. Den där frågan tog så lång tid att jag totalt gav upp och gick iväg från pianot, bara för att hitta honom med M i knät vid pianot på nedervåningen, i full gång med att bli lärd av henne istället. Jag känner mig åsidosatt och sårad, ibland känner jag bara för att smälla till honom och tala om precis hur jag känner. Men jag är självklart för feg för att göra det.

En liten del av mig vill ändå tro att E bryr sig om mig och tycker om mig. En dag höll han på att fixa ljudet inför körövningen, och jag kunde se att han var allmänt stressad. Trots det lyckades han märka att jag haltade runt som Gud vet vad på grund av ett fall från cykeln, och ägnade en hel kvart åt att lekfullt påpeka att om jag skulle vara så klumpig så skulle han se till att han skulle bli min personliga livvakt. Sedan satt jag faktiskt i hans knä hela kvällen. Han höll om mig och lät mig inte gå, vilket han inte skulle göra med vem som helst.

Jag tycker om honom, men jag är så less på den här dubbelmoralen att jag inte vet vad jag ska göra. Jag fattar knappt själv vad jag har skrivit här ovanför, men om någon kan förstå så pass mycket att den kan komma fram till något råd eller någon allmän åsikt så vore det uppskattat. "En utomståendes tankar brukar alltid vara de bästa, eftersom den är helt neutral" är ett citat som pappa använder ibland, och jag är beredd att ge det en chans.

_{Skrivet av Dracolisa:}
Papaya

Åh, jag står verkligen vid ett vägskäl just nu. Du beskriver precis hur jag själv känner, jag kan få ett ärligt svar (som i bästa fall kan gynna mig), men det kan också bli ett platt fall, och då är allt över. Visst känner vi varandra väl, men jag tror ändå att han skulle fundera om jag frågade hur han känner för M. Men jag blev faktiskt lite peppad på att få det här bortgjort, en gång för alla! Det är kör imorgon, så jag får väl ta mig i kragen och göra slag i saken!

Tack så mycket för dina råd, och lycka till med ditt eget kärleksliv! Jag finns här till ditt förfogande om du vill ha åsikter!

Fairy Tale

Wow, vilka proffsiga råd ni kommer med! Jag ska, som jag skrev häruppe, göra vad jag kan imorgon. Tack så mycket för att du hjälper mig!

_{Skrivet av Tuggrus:}
Do I love you?
Do I hate you?
I can't make up my mind..

So let's free fall and see where we land.. ♥

^Mina feels just nu

_{Skrivet av Borttagen:}

Fin dikt!